I helgen hade vi vårsläpp. Visst har vi paddlat under den isfria delen av vintern, men i slutet av mars ska det väl vara vår, tänkte vi i oktober förra året när vi lade in turen i kalendern. Och visst hade vi vår! Hela helgen. Start från Ankarudden med slutmål Landsort var planen.

12 härliga personligheter förgyllde vår vårtur och alla var så paddelsugna att vi tog vägen om Viksten på väg söderut mot södra delen på Öja.

När Birgitta är med på tur går det inte att vara sur :-) Hon förgyller vår tillvaro med underbara, humoristiska skildringar från sitt snutliv.

Vi hade makalös tur med vädret. Nästan stiltje under lördagen och lite motvindspaddling under söndagen. Perfekt.

Erik och Patrick.

Vi chansade på att de utlovade nordliga kulingvindarna skulle luta liiite österut och lade oss på västra sidan av ön. Gissningen föll väl ut och vi hade en schysst paddling ut från Västerhamn efter lunch när vinden lagt sig till mer bekväma hastigheter.

Tack och lov att vi bara har härliga, positiva och vänliga individer med på våra turer. Då biter liksom inte den sura lokalbefolkningens kärvhet på oss. Jag tror nog faktiskt att Öja är ett av de mest ogästvänliga ställena jag varit på i Stockholms Skärgård. Synd – för hela ön är ju sagolikt vacker. Utom just lotsutkikstornet, kanske. De lokala näringsidkarna skulle behöva öva en hel del på kundbemötande. Särskilt hos Sjöbloms. Så  det så.

Patrick, Bengt och Lars gjorde en liten fotoexkursion medan middagen blev klar.

Det där med ”Red skies at night” stämde verkligen avseende solen. Vi överöstes med sol under söndagen.

Flyttfågelstrecken avlöste varandra. Nu håller vi måndagsångesten stången med helgminnen och lite längtan till nästa tur. Tack, alla ni sköna, härliga H2O:are som förgyllde helgen. Träningsvärken sitter i mungiporna. Där får den gärna sitta.