Jag vet, av egen personlig erfarenhet, att de gÃ¥nger jag lärt mej mest är när det inte funnits nÃ¥gon man i krokarna som ”vet hur saker och ting ska göras”. Det kan vara att mÃ¥sta att ta isär bensinköket i bestÃ¥ndsdelar när det krÃ¥nglar, att fatta beslut om det är lämpligt att göra den där fjärdövergÃ¥ngen eller göra en reparation i fält. När jag paddlar med tjejer fÃ¥r resonemangen mer plats och konsensusbesluten blir fler. Förmodligen är det sÃ¥ att jag är lat, och det är enkelt att lÃ¥ta nÃ¥gon som framstÃ¥r som duktigare och kompetentare att göra jobbet. NÃ¥väl, det är i alla fall därför Horisont i Ã¥r kunde erbjuda en Grundsäkerhet för tjejer.
Den smått feministiska inledningen var nog inte bevekelsegrunderna för alla som anmält sej till kursen, men kl 8.30 på lördagsmorgonen stod där fem nyfikna tjejer och tittade ut över vattnet i den friska nordliga vinden. Tillbaka på söndagskvällen kom vi rufsiga i håret, med nyvunna vänner och en hel del nya kunskaper i bagaget.

Vi började med lite teori och fortsatte med kart/sjökortskunskap och praktiska navigeringsövningar. Koncentrationen var på topp

Vi hann med två pass med räddningsövningar. Ett på lördagen och ett på söndagen. Alla jobbade med fullastade kajaker och insåg hur mycket skillnad rätt handgrepp kan göra. Mellan badpassen övade vi både förliga och akterliga styrtag och mellan varven sidoförflyttade vi så att Bolshojbaletten skulle blivit gröna av avund.

Jag tror att helgen lämnade en del spår i form av träningsvärk och ett gäng nya funderingar. Tack, Yvonne, Katrin, Martina, Anethe och Eva för att ni ville fråga, lyssna och vara nyfikna i två dagar. Jag vet i allafall att jag lärde mej massor!





[...] en av de roligaste kurserna var ändÃ¥ för min del den jag hade med de flesta tjejerna som gick “Grundsäkerhet för tjejer” förra Ã¥ret. Vi började där vi slutade dÃ¥ och tog oss an en lagom progression pÃ¥ norra änden [...]