Automatiskt utkast

GRÖNLAND 2011

Jag kom tillbaka :-)

Isbergen var lika mäktiga och respektingivande som förra året. Uummannaq lika vänligt och välkomnandet av Hotellets personal var snudd på översvallande. Trackers hade givit mej förnyat förtroende att leda turen i Uummannaq i år igen. Att få återvända kändes omtumlande och tanken slog mej att jag nog måste vara världens mest bortskämda kajakfröken som får leva min dröm.

Vi skulle snurra runt i och runt fjordarna kring Uummannaq under åtta dagar. Alla hoppades på STORA isberg, valar, glaciärer och många soliga paddeltag.

Det var underbart att få komma tillbaka till de numer välbekanta platserna. Augpilatoq välkomnade oss med gott om is på stranden, fjällräv och ett par tre miljoner mygg såklart ;-)

En motvindspaddling in till glaciären Sermilik bjöd ju på medvindspaddling tillbaka. Turkosblått vatten omslöt oss och Sermilik låg kvar, majestätisk och gigantisk.

Några i sällskapet gillade att fiska mer än andra ;-)

…men drömmen om storfÃ¥ngsten lever än.

Man vill ju inte vara taskig, men fiskebÃ¥ten i bakgrunden hade ett finger med i spelet när det gällde hellefisken…

I lÃ¥gvatten snubblade vi pÃ¥ en musselbank och förvaltade den väl. Tillsammans med smör, örtkryddor och försvarliga mängder vitlök….

…blev den kvällens middag en kulinarisk upplevelse. Särskilt för Torbjörn, som aldrig ätit färska musslor förut.

Foto: Ulf Bäckvall

Vissa dagar var lite loja. Andra lite mer ansträngande. Vi gjorde vårt bästa för att anpassa tempot och etapperna till gruppens dagsform.

Foto: Torbjörn Forsberg

Adam och jag hjälptes åt att laga mat. Ja, egentligen hjälptes vi åt med det mesta. Utom just det där med att rensa fisk. Det är ju liksom Adams grej. Torbjörn yrde runt med oförtruten energi och hjälpte till med precis allt. I Sofia fann vi en musselälskande, omtänksam gruppmedlem. Tack, Torbjörn och Sofia för allt ni bidrog med :-)!

Foto: Ulf Bäckvall

Vi fick se val! Här spanar vi efter två sillvalar som valde att paradera förbi oss.

Som avbrott frÃ¥n paddlingen promenixade vi upp pÃ¥ höjden vid en av fjordarnas slut och hittade…

…lite mer inlandsis.

Men de bästa timmarna tillbringades i kajaken. Isbergen skapar en alltid omväxlande kuliss med plötsliga rullningar och smällande, ekande ljud när de omformas.

Foto: Erika Andersson

Sista dagen varnades det för fulväder och lite väl mycket vind för att vi skulle tycka att det var behagligt. Vi bestämde demokratiskt och uppsluppet att det fick bli en nattpaddling i midnattssol in till Uummannaq. Kl 6.30 på morgonen drog vi upp kajakerna, stegade de c:a 100 metrarna till hotellets restaurang och högg in på frukostbuffén.

Foto: Adam Hansen

När gästerna hade egen tid i Ilulissat stack jag och Adam till hans familjs sommarstuga för att hämta en kajak och ”jaga säl”. NÃ¥ja, vi hade med oss varsitt muskedunder och jag fÃ¥r väl erkänna att jag träffade ett isberg eller tvÃ¥. Som tur var sÃ¥g vi ingen säl. Med en kaffekopp i näven summerade vi turen, vÃ¥rt samarbete och konstaterade att det blir tomt att inte fÃ¥ gnabbas, kasta snabba blickar i samförstÃ¥nd och lösa problem tillsammans. Att fÃ¥ jobba tillsammans med Adam är en stor ynnest att vara tacksam för.

- Den är snart klar, menade Adam. Jag provade och samtyckte. Såhär en vecka efter avslutad tur är den klar, det har han meddelat. Jag hade såklart velat prova på vattnet, men man kan ju inte få allt ;-)

Foto: Ulf Bäckvall

Grönland ligger kvar. Inlandsisen oxå. I allafall ett tag. Jag hoppas att jag får se den igen.