Horisont Kajak har en fantastisk Lotta. Hon hjälper kunderna att komma ut på sina paddelturer, ser till att kursdeltagarna får rätt utrustning och bokar kajaker och personer så det står härliga till. Ibland känns det lite bittert att se alla paddla iväg eller stoja i viken, så Lars gav oss ledigt för att ego-paddla i tre dagar.

Vi satte kursen rakt österut och siktade mot arkipelagen utanför Möja. Eftersom Lotta tänkt bli Hjälpinstruktör i vår körde vi lite räddningsövningar med tunga kajaker, lite rollträning och snöade in avseende vinklar och höjder när vi övade svep och sidoförflyttningar.

Vi spanade in bastun på Ostholmen, som förvaltas av vår favorit Skärgårdsstiftelsen, men prioriterade att sova längre ut mot havsbandet, och kom överens om en bastutur i oktober/november istället.

Däremot prioriterade vi inte bort vinet. Enda användningsområdet för bogsersystemet den här helgen var som vinförankring när det skulle kylas.

Månen strödde sitt silverglitter på oss.

Svårt att vara deppig med en sådan morgonvy

Min kajak, som heter Happy, fick tjänstgöra som tältlinehålllare. Hon verkade inte ha så mycket emot det.

Vi paddlade förbi många fina sommarstugepärlor och beundrade särskilt den här hängmatteupphängningen. Men den var inte tillräckligt bra för att jag skulle vilja byta friheten i en kajak mot underhållstvånget på en stuga.

Några vassruggar snokade vi upp, även om det var mest fria horisonter vi njöt av den här turen.

På vägen tillbaka låg Möja Västerfjärd löjligt stilla.

Några balansövningar kan man ju alltid roa sej med.

Klicka på länken så får ni oxå njuta skönsången från Fårskallarna

Häromveckan cyklade jag vält och träffade axeln lite onödigt hårt. Som tur var tog  jag med min Black Light Sharp One och den var precis vad min onda axel behövde. Skillnaden mellan den och min andra paddel var monumental. Tack, Sara för att du designat och utvecklat den. Må den sälja som smör i solsken.

Lotta och jag återvände till Norråva fulla av energi och med några till paddeltimmar att stoppa i må-bra-luckan. Nåja, det blev några slöfocktimmar också. Men vi skötte fördelningen rätt bra om vi får säga det själva.

För precis ett år sedan drog nästan hela Horisontstyrkan upp till Gysinge för att få känna på strömmande vatten. I år kunde vi inte låta bli att göra samma sak.

Bengt hade längtat länge. I bakgrunden gör sej Manne och Agda klara.

P-O slängde sej i och lajade med Chatham 16.

Manne gled ner i Romany Lv:n.

Gysinge är fiffigt för oss lite fega havskajakister för nedanför de gamla bropelarna finns ingen sten och vattnet strömmas sådär lagom mycket. Inga farligheter och lagom så att vi fick svettas lite. Vill man komplicera tillvaron lite så backar man bara in eller ut.

Foto: P-O Norling

Vi passade på att summera det här året och kasta nyfikna blickar på nästa. I de gamla brukslängorna sov vi ganska enkelt och hann med att konferera en hel del. Horisont Kajak har växt i år. Våra instruktörer har växt och vi har blivit fler. Inför nästa säsong har vi redan nya upptåg och idéer på gång.

Foto: P-O Norling

Vi passade på att lyxa med bortalagat på värdshuset.

Bengt filmade och Lars fotade medan vi andra roade oss

Gysingetur med HorisontKajak from Bengt Allebrink on Vimeo.

Gysingeturen del2 med Horisontkajak ca 15min from Bengt Allebrink on Vimeo.

Laguppställningen från vänster: Agda, Manne, P-O, Bengt, Carin och Hasse. Lars fotade. Vi saknade Martin, Stefan och Charlotta den här gången.

Hem kom vi på söndagskvällen med förvissning om träningsvärk i magen och lite vatten kvar i örongångarna och bihålorna. Det är fascinerande hur mycket kreativitet det sprutar ur en grupp människor om man tillsätter en dos vatten, några leksaker, humor och kamratskap.