Necky Eliza - en alldeles partisk beskrivning.
Postad av: carin i Övrigt, tags: eliza, necky
I vår kommer hon till Sverige. Vi ser med förväntan fram emot hemmamarknadens reaktioner. Välkommen att prova!

Posts Tagged “eliza”
Jan
26
2010
Necky Eliza - en alldeles partisk beskrivning.Postad av: carin i Övrigt, tags: eliza, neckyNä, jag tänker inte ens låtsas att det här är en opartisk recension av Eliza. Däremot har jag gjort mitt bästa för att den ska vara saklig och väl genomtänkt.
Eliza i rotationsgjuten polyeten (PE) är en av de modeller som Necky sålt flest av på den svenska marknaden. Från och med i år kommer den i kompositmaterial (glasfiber) och under vår semester, tre veckor i Thailand, hade jag nöjet att få att paddla henne.
![]() Tekniska data:
Material: Epoxilaminerad glasfiber med förstärkningar av soricmatta.*
Längd: 4,70
Bredd: 53,3 cm
Vikt: 21,3 kg
Sittbrunn: 72,4×34,9 cm
Luckor: VCP 40,6×34,9 cm
Tillsammans med min man, Lars, färdades vi längs Thailands västra kust och vindförhållandena varierade mellan total stiltje och c:a 12 m/s några veckor i december 2009. Här följer en berättelse om hur jag upplevde Eliza under vår resa.
Det första som överraskade mej* var packvolymen. Eftersom man skippat fikaluckan svalde hon förvånansvärt mycket grejer. Till och med snorkelutrustningen som inte är ordinarie utrustning i vanliga fall slank ner. Min bedömning är att hon kommer att funka på helgturer om man vill bära all sin utrustning själv utan att dela kök eller tält med en kompis och man packar omsorgsfullt och ändamålsenligt.
Eliza ingav förtroende från första stund. Här kommer jag att trivas, tänkte jag omedelbart och började paddla. Ända tills Lars ropade: “Vänta på mej!”. Med den genomtänkta skrovformen har Necky lyckats designa en precis så lättdriven kajak som var avsikten. Utan att märka det lade jag kilometrarna bakom oss utan någon större ansträngning. Vanligt är att man lite slarvigt blandar ihop “snabb” och “lättdriven” när man diskuterar kajakers prestanda. Det här är ingen snabb kajak. Hon kommer aldrig vara sin ägares racerverktyg. Hon är lättdriven och kommer att hjälpa sin ägare paddla i normalt turtempo, under 3-4 knop.
När det gäller manöverbarhet konstaterade jag att en viktförskjutning här och där resulterade i små, men tillräckliga kursförändringar. Lutning framåt eller bakåt i surf gjorde omedelbar skillnad. För att testa hur manövrerbar hon kunde vara i bästa fall lekte jag runt med lite förliga styrtag och med lite ansträngning snurrade hon 180 grader. Tjusigt.
Manövrerbarhet har ju en baksida vet ju alla med några timmar i sittbrunnen, och visst visade sej baksidan hos Eliza också
Vissa dagar och sträckor var riktigt varma att paddla och badpauser för att kyla av systemet var definitivt nödvändiga. Den inneboende stabiliteten möjliggjorde med god marginal olika sorters klättrande för att komma tillbaka i kajaken vid inte alltför busiga förhållanden. Absolut roligast hade jag i medsjö. När det blåste från ungefär 6 m/s fångade hon småvågorna och jag hade “nedförsbacke” mest hela tiden. När sjön blev lite större och kom oregelbundet och från fler håll fanns ingen anledning att oroa sej. Med sin distinkta skrovform var det lätt att hålla koll på var stabiliteten slutade och en stöttning var på sin plats. Inga lurigheter här, inte.
Den kortare sittbrunnen passade mej som handen i handsken och jag hade god kontakt vilket underlättade kanställning och rollar. Det ska bli intressant att se hur långa ben man måste ha innan passformen sviker. För avancerade rollar skulle jag behöva padda in sittbrunnen, men det gick utmärkt att handrolla ändå.
Vid några tillfällen ställde tidvattnet till det för oss, men med Elizas välbalanserade 21 kg hade jag inga problem med att ta henne på axeln (tom) och gå c:a 200 meter för att nå stranden.
När Neckys designteam ritade Eliza ville man skapa en kajak för specifikt tjejer/damer mot bakgrund att behovet av kortare, tajtare sittbrunn är större och att en mindre paddlare ställer upp med mindre muskelmassa, men självfallet vill vara med och leka tillsammans med större och starkare paddlare. Min uppfattning är att det lyckades. Eliza är en kajak som jag inte skulle tveka att sätta en nybörjare i. PE (Polyeten)-Eliza använder vi flitigt på våra introduktionskurser och i uthyrningen med gott resultat. Jag har haft grymt kul i grov sjö och surf med samma PE-version här hemma i Sverige. Det talar för att glasfiberversionen kommer att tas väl emot av såväl nybörjare som mer rutinerade paddlare. Men likväl som en fullstor kajak kan passa damer hoppas jag att grabbar kommer att upptäcka Eliza. Trots att Necky donerar 1% av omsättningen till bröstcancerforskning och erbjuder Eliza även i rosa utförande
I vår kommer hon till Sverige. Vi ser med förväntan fram emot hemmamarknadens reaktioner. Välkommen att prova!
*Den vanligaste materialkompositionen när man bygger glasfiberkajaker är att man lägger glasfibermatta/duk/väv och binder ihop det med polyester eller vinylester. I Neckys glasfiberkajaker har man bytt ut vinylester-/polyesterplasten mot epoxi. Epoxi ger en betydligt hårdare och slagtåligare kajak, men materialet är också dyrare att använda. Necky har även valt att lägga in förstärkningar på välkänt svaga ställen i kajaken i form av en hålig matta (soric), där man fyller hålen med epoxi, vilket skapar en ännu starkare kajak.
Även gelcoatlagret i kajaken är epoxibaserad till skillnad från de flesta andra fabrikat som fortfarande använder mjukare plaster.
**Jag som fått nöjet att paddla henne under tre veckor är en lagom rund och kort (160 cm och …ok då…70 kg) medelålders dam som vid det här laget har paddlat mig igenom ganska många modeller och konstaterat att det är lika roligt att instruera en nybörjare som att examinera en instruktörskandidat som att busa runt i ett tidvattenrejs i Skottland eller Wales med lite adrenalinpåslag. En lite mer formell CV: Driver Horisont Kajak på Värmdö. Examinatör inom Nordisk instruktörslicens för havspaddling. BCU 4*.
Dec
16
2009
Ett skutt närmare Paradiset.Postad av: carin i Turer, tags: chatham 17, eliza, Koh Ngai, thailand
Vi flydde Koh Lanta. Det var inget för oss. Vinden hade lagt sej och vi skuttade de 15 kilometrarna över öppet hav mot Koh Hai, eller Koh Ngai som kartan vill att ön ska heta. Överfarten krävde två badstopp och ett jordnötsstopp. Vi tycker båda att det går trögre att paddla här. Det är nog värmen, tror vi. Mina händer tar en del stryk i form av blåsor.
Vi bestämde att vi skulle ta en hängmattedag med lite snorkling och paddlade ut till norra sidan av ön för att kolla på reven vi paddlat över under gårdagen. Ganska medioker snorkling om man är bortskämda som vi nog är. “Men runt kröken såg jag några finfina stränder igår när vi närmade oss ön, sa Lars.” Jaha, tänkte jag, det var den hängmattedagen, minsann…Vi paddlade runt nästan hela ön innan vi hittade den perfekta stranden.
Lite mer snorkling fick avsluta en fin “vilodag” innan vi fick skynda oss för att möta upp Bebben och Ann-Catrin från Uddevalla. Bebben och Lars känner varandra sedan sisådär 30 år tillbaka och sist vi sågs var på en strand. I Thailand. Helt utan förvarning, då oxå. Lite spooky och grymt trevligt.
Koh Jum fick godkänt. Lite hängmattetid och fin strand. Det blev ett kort stopp och vi fortsatte mot Koh Lanta. Men vi hann få med oss en sagolik solnedgång när solen ploppade ner bakom Phi Phi.
Det finns öde stränder i Thailand. Det svåra är att komma åt dom. Men inte om man är sin egen motor
Angöringen mot Koh Lanta. Lanta var inte vår grej riktigt. Fulla svenskor som kraschade på hyrd motorcykel och många prylmånglare. Huva.
Lunchpaus på en av Lantas långa stränder. Vi blev överfallna. Många västerlänningar har kommit fram och velat leka med våra kajaker. Vi har kategoriskt nekat. Men när det dyker upp en hord leksugna ungar var vi inte svårövertalade
Nu drar vi söderut mot Koh Ngai och lite snorkling hoppas vi. Vi lämnade Hat Yao och lyxvillan med stort buller och bång. Personalen ville promt hjälpa oss ner till stranden med packningen, IKEA-kassar var ett exotiskt inslag i deras vardag. Den största förtjusningen visade de när Lars fällde ut skäddan på sin kajak. Wow. Att förklara lovgirighet för 5 sköna thailändare som inte skulle drömma om att sätta sej i en sådan här farkost (Lars frågade om de hade lust…) kan tyckas lite att overdo saker och ting, men är man licensierad havspaddlingsinstruktör så är man
Vi tog farväl och styrde kosan söderut mot Koh Sriboya.
Blir det för varmt hoppar man bara i en stund. Men jösses, vilka gigantiska brännmaneter vi såg flyta förbi.
Det var inte helt lätt att hitta Sriboya bungalows som gömde sej i djungeln, eftersom Lonely Planet var lite taskiga mot oss så att vi paddlade förbi. Det blev några extra kilometrar innan vi fick vända.
Vi möttes av den fantastiskt vänliga Yom som är trädgårdsmästare. Han har skapat en välskött och vacker anläggning med hibiscus, bougainvillea och stenformationer som löper i hela anläggningen. Här har ett community växt upp med c:a 30 personer som bor här under vintern. De kommer från USA, Tyskland, Canada och vi har blivit varmt mottagna. De räknar tiden i “hammock time”, “chang time” och “dinner time”. En härlig, lat och vänlig atmosfär omsluter hela stället. Mr Chung driver stället och vi får anstränga oss för att inte bli fast. Vi har fått vara med i köket och kolla in vilka underverk kokerskan trollar fram. Michael från Tyskland har delat med sig av sin digra erfarenhetsbank när det gäller övärlden här utanför och ner mot Koh Lipe.
I morgon packar vi nog ihop och siktar mot Koh Jom. Kanske…
Dec
06
2009
Thailandsäventyret har börjat.Postad av: carin i Turer, Övrigt, tags: chatham 17, eliza, necky, thailandEn kort uppdatering från södra Thailand. Vi landade i Bangkok vansinnigt tidigt på torsdagsmorgonen och tog en taxi till Chonburi där vi hade en Chatham 17 och en Eliza som väntade på oss. Neckys kompositkajaker tillverkas ju på Cobrafabriken och det passar ju sjusärdeles bra när man ska åka på semester med lite stil.
Det tog något dygn innan vi löst transporten. Thaworn, hotellets chaufför kunde tänka sej att genomföra uppdraget. Men först efter att Lars i detalj visat hur man transporterar grejer utan ett “riktigt” tackräcke med HandiRacks. Nästa dag hämtade han oss och vi körde till fabriken för att lasta. Lite extra tamp i för och akter kändes som en helt nödvändig åtgärd på skumpiga Thailändska motorvägar. 16 timmar senare rullade vi in i Krabi. Ett besök på nattmarknaden och sedan pang i säng.
Eftersom vi får finbesök precis efter jul av Axel, Ludde och mormor tänkte vi värma upp med en tur till Ton Sai för att boka rum. Det är nog ungefär 7 km sa Lars. Finfint, tänkte jag. En dryg timme enkel väg. Det är lagom för mitt pigment och min inte alltför goda form. Vi satte av i härlig medvind och Eliza surfade villigt det turkosa vattnet. Men det tog lite längre än en dryg timme. Det tog tre…En liten felberäkning av avståndet gjorde att vi fick en lång uppvärmning. Vi fick nästan fyra mil i kroppen istället för en och en halv. Det var en himla tur att vinden lade sej på hemvägen
Vi fick en härlig dag. I morgon styr vi söderut och ser vad vi kan hitta. Jag tror att vi kommer att göra det. Hitta något, alltså. |