Vi flydde Koh Lanta. Det var inget för oss. Vinden hade lagt sej och vi skuttade de 15 kilometrarna över öppet hav mot Koh Hai, eller Koh Ngai som kartan vill att ön ska heta. Överfarten krävde två badstopp och ett jordnötsstopp. Vi tycker båda att det går trögre att paddla här. Det är nog värmen, tror vi. Mina händer tar en del stryk i form av blåsor.

Vi bestämde att vi skulle ta en hängmattedag med lite snorkling och paddlade ut till norra sidan av ön för att kolla på reven vi paddlat över under gårdagen. Ganska medioker snorkling om man är bortskämda som vi nog är. “Men runt kröken såg jag några finfina stränder igår när vi närmade oss ön, sa Lars.” Jaha, tänkte jag, det var den hängmattedagen, minsann…Vi paddlade runt nästan hela ön innan vi hittade den perfekta stranden.

Lite mer snorkling fick avsluta en fin “vilodag” innan vi fick skynda oss för att möta upp Bebben och Ann-Catrin från Uddevalla. Bebben och Lars känner varandra sedan sisådär 30 år tillbaka och sist vi sågs var på en strand. I Thailand. Helt utan förvarning, då oxå. Lite spooky och grymt trevligt.

Koh Jum fick godkänt. Lite hängmattetid och fin strand. Det blev ett kort stopp och vi fortsatte mot Koh Lanta.  Men vi hann få med oss en sagolik solnedgång när solen ploppade ner bakom Phi Phi.

Det finns öde stränder i Thailand. Det svåra är att komma åt dom. Men inte om man är sin egen motor

Angöringen mot Koh Lanta. Lanta var inte vår grej riktigt. Fulla svenskor som kraschade på hyrd motorcykel och många prylmånglare. Huva.
Vi fick däremot förmånen att bli hembjudna till en gammal kollega från Sverige och bli bortskämda med “riktig” thailändsk mat och härligt umgänge.

Lunchpaus på en av Lantas långa stränder. Vi blev överfallna. Många västerlänningar har kommit fram och velat leka med våra kajaker. Vi har kategoriskt nekat. Men när det dyker upp en hord leksugna ungar var vi inte svårövertalade

Nu drar vi söderut mot Koh Ngai och lite snorkling hoppas vi.

Vi lämnade Hat Yao och lyxvillan med stort buller och bång. Personalen ville promt hjälpa oss ner till stranden med packningen, IKEA-kassar var ett exotiskt inslag i deras vardag.

Den största förtjusningen visade de när Lars fällde ut skäddan på sin kajak. Wow. Att förklara lovgirighet för 5 sköna thailändare som inte skulle drömma om att sätta sej i en sådan här farkost (Lars frågade om de hade lust…) kan tyckas lite att overdo saker och ting, men är man licensierad havspaddlingsinstruktör så är man tycktes Lars tänka. Lite annorlunda interaktion än vanligt blev det i allafall.

Vi tog farväl och styrde kosan söderut mot Koh Sriboya.

Blir det för varmt hoppar man bara i en stund. Men jösses, vilka gigantiska brännmaneter vi såg flyta förbi.

Det var inte helt lätt att hitta Sriboya bungalows som gömde sej i djungeln, eftersom Lonely Planet var lite taskiga mot oss så att vi paddlade förbi. Det blev några extra kilometrar innan vi fick vända.

‘

Vi möttes av den fantastiskt vänliga Yom som är trädgårdsmästare. Han har skapat en välskött och vacker anläggning med hibiscus, bougainvillea och stenformationer som löper i hela anläggningen. Här har ett community växt upp med c:a 30 personer som bor här under vintern. De kommer från USA, Tyskland, Canada och vi har blivit varmt mottagna. De räknar tiden i “hammock time”, “chang time” och “dinner time”. En härlig, lat och vänlig atmosfär omsluter hela stället. Mr Chung driver stället och vi får anstränga oss för att inte bli fast. Vi har fått vara med i köket och kolla in vilka underverk kokerskan trollar fram. Michael från Tyskland har delat med sig av sin digra erfarenhetsbank när det gäller övärlden här utanför och ner mot Koh Lipe.

I morgon packar vi nog ihop och siktar mot Koh Jom. Kanske…

En kort uppdatering från södra Thailand. Vi landade i Bangkok vansinnigt tidigt på torsdagsmorgonen och tog en taxi till Chonburi där vi hade en Chatham 17 och en Eliza som väntade på oss. Neckys kompositkajaker tillverkas ju på Cobrafabriken och det passar ju sjusärdeles bra när man ska åka på semester med lite stil.

Det tog något dygn innan vi löst transporten. Thaworn, hotellets chaufför kunde tänka sej att genomföra uppdraget. Men först efter att Lars i detalj visat hur man transporterar grejer utan ett “riktigt” tackräcke med HandiRacks.  Nästa dag hämtade han oss och vi körde till fabriken för att lasta.

Lite extra tamp i för och akter kändes som en helt nödvändig åtgärd på skumpiga Thailändska motorvägar. 16 timmar senare rullade vi in i Krabi. Ett besök på nattmarknaden och sedan pang i säng. 

Eftersom vi får finbesök precis efter jul av Axel, Ludde och mormor tänkte vi värma upp med en tur till Ton Sai för att boka rum. Det är nog ungefär 7 km sa Lars. Finfint, tänkte jag. En dryg timme enkel väg. Det är lagom för mitt pigment och min inte alltför goda form. Vi satte av i härlig medvind och Eliza surfade villigt det turkosa vattnet. Men det tog lite längre än en dryg timme. Det tog tre…En liten felberäkning av avståndet gjorde att vi fick en lång uppvärmning. Vi fick nästan fyra mil i kroppen istället för en och en halv. Det var en himla tur att vinden lade sej på hemvägen

Vi fick en härlig dag. I morgon styr vi söderut och ser vad vi kan hitta. Jag tror att vi kommer att göra det. Hitta något, alltså.