Horisont Kajak har en fantastisk Lotta. Hon hjälper kunderna att komma ut på sina paddelturer, ser till att kursdeltagarna får rätt utrustning och bokar kajaker och personer så det står härliga till. Ibland känns det lite bittert att se alla paddla iväg eller stoja i viken, så Lars gav oss ledigt för att ego-paddla i tre dagar.

Vi satte kursen rakt österut och siktade mot arkipelagen utanför Möja. Eftersom Lotta tänkt bli Hjälpinstruktör i vår körde vi lite räddningsövningar med tunga kajaker, lite rollträning och snöade in avseende vinklar och höjder när vi övade svep och sidoförflyttningar.

Vi spanade in bastun på Ostholmen, som förvaltas av vår favorit Skärgårdsstiftelsen, men prioriterade att sova längre ut mot havsbandet, och kom överens om en bastutur i oktober/november istället.

Däremot prioriterade vi inte bort vinet. Enda användningsområdet för bogsersystemet den här helgen var som vinförankring när det skulle kylas.

Månen strödde sitt silverglitter på oss.

Svårt att vara deppig med en sådan morgonvy

Min kajak, som heter Happy, fick tjänstgöra som tältlinehålllare. Hon verkade inte ha så mycket emot det.

Vi paddlade förbi många fina sommarstugepärlor och beundrade särskilt den här hängmatteupphängningen. Men den var inte tillräckligt bra för att jag skulle vilja byta friheten i en kajak mot underhållstvånget på en stuga.

Några vassruggar snokade vi upp, även om det var mest fria horisonter vi njöt av den här turen.

På vägen tillbaka låg Möja Västerfjärd löjligt stilla.

Några balansövningar kan man ju alltid roa sej med.

Klicka på länken så får ni oxå njuta skönsången från Fårskallarna

Häromveckan cyklade jag vält och träffade axeln lite onödigt hårt. Som tur var tog  jag med min Black Light Sharp One och den var precis vad min onda axel behövde. Skillnaden mellan den och min andra paddel var monumental. Tack, Sara för att du designat och utvecklat den. Må den sälja som smör i solsken.

Lotta och jag återvände till Norråva fulla av energi och med några till paddeltimmar att stoppa i må-bra-luckan. Nåja, det blev några slöfocktimmar också. Men vi skötte fördelningen rätt bra om vi får säga det själva.

…i morse plockade jag upp tidningen ”Paddling” och ”Ocean Paddler Magazine”.

Det gick fort att bläddra igenom Paddling. Den är lite för bred för att tilltala en trångsynt havspaddelnörd som mej. Dessutom saknar jag redan Lasse Larsson som inte längre är chefredaktör. Kanske kan resten av redaktionen hålla ihop tidningen, även om det är en besvärlig uppgift med många dicipliner och stor spridning på läsarna. Ocean Paddler krävde en kaffekopp till och väntar på få njutas i soffan ikväll när familjen har spridits åt tre olika håll. Skottlandsreportaget stimulerar resnerven, Grönlandsreportaget eftersom det är kul att relatera till en liknande upplevelse, Helen Wilson för att hon framstår som en duktig och ödmjuk pedagog och Jeff Allen är ju alltid kul att umgås med, oavsett om det är i tidningsform eller på vattnet

Helens dvd kan du såklart köpa i vår webshop.

Men nu ska jag se till att beställa hem lite Chotas så att våra kunder slipper frysa om tassarna i vinter.

• Grönland.
  Postat den Tuesday, August 3rd, 2010 i Övrigt – Comments: (11)
  I höstas fick jag frågan av researrangören Trackers om jag kunde tänka mej att leda en tur på Grönland. Särskilt västra Grönland och Uummannaaq-området har i några år varit ett resmål på min Topp 5-lista. Det lirar ju inte perfekt att sticka iväg 18 dagar i juli när man driver ett kajakföretag, men Lars, min generösa man lovade att sköta Horisont när jag var borta.
• Kajakbus vid Öja och Landsort
  Postat den Thursday, August 12th, 2010 i Turer – Comments: (2)
  Idén var luddig från början: Vi kan väl paddla i mitten av Augusti, innan semestern är slut? En klassisk tur eller lek och bus var frågan. Vilka som kunde vara med var oklart… Vi bestämde oss till slut för det senare alternativet och satte Basecamp på lilla grässkär för vår tredagars ”lek och bus med kajak-tur”.
• Världens bästa syrra är värd en Black Pearl.
  Postat den Wednesday, August 18th, 2010 i Grejer – Comments: (1)
  Jag har världens bästa tvillingsyrra. Hon har världens bästa man. Eh, jag menar ju förstås världens näst bästa man Till 40-årspresent får hon en Black Pearl, ritad av Björn Thomasson.

  Calle slipar på morsans kajak.

  [/caption]Dessutom finns det numer en byggblogg.

Om du gillar vÃ¥r blogg – prenumera gärna pÃ¥ rss-flödet i högerkanten

Jag har världens bästa tvillingsyrra. Hon har världens bästa man. Eh, jag menar ju förstås världens näst bästa man
Till 40-årspresent får hon en Black Pearl, ritad av Björn Thomasson.

Calle slipar på morsans kajak.

Dessutom finns det numer en byggblogg. Heja Frippe! Kanske Agda kan skriva lite då och då?

Jag ser i allafall fram emot att få prova. Vi har ju ungefär samma mått och samma dna-uppsättning.

Med kaffekoppen i ena handen och en bok i den andra fick vi oväntat besök av en Blekingeeka och dess ägare på kurs norrut.

Vackert.

I höstas fick jag frågan av researrangören Trackers om jag kunde tänka mej att leda en tur på Grönland. Särskilt västra Grönland och Uummannaaq-området har i några år varit ett resmål på min Topp 5-lista. Det lirar ju inte perfekt att sticka iväg 18 dagar i juli när man driver ett kajakföretag, men Lars, min generösa man lovade att sköta Horisont när jag var borta.

Foto: Erik Johansson

Adam Hansen och jag fick förmånen att leda turen och tillbringa 10 dagar med 12 helt fantastiska individer som jag kommer att bära med mig i hjärtat så länge jag lever.

Alla.

Foto: Erik Woodcock

Foto: Erik Johansson

Några av oss bodde i den nedersta gröna stugan med en gudomlig vy.

Utsikt från mitt sovrumsfönster.
Totalt paddlade vi 8 dagar. När vi bodde på fasta land sov vi i byns vandrarhem och ett B&B. Första dagen, i väntan på försenat bagage, tog vi en dagstur runt ön och fick se stugan från vattnet.

Foto: Helen Furenius

Men de skönaste nätterna tillbringades i tältet. Bättre än så här kan det inte bli.

Tältplatserna varierade i standard från betyget ”Makalöst” till ”Oförglömligt”.

Foto: Erik Johansson

Intensiteten var varierande. Vissa dagar hade vi stiltje och korta dagsetapper. Ett par dagar var dagsetapperna lite längre och ett par dagar fick vi ta i lite i vinden.

Sista dagen blev det något skumpigt på väg till slutdestinationen Ikerasak.

Foto: Erik Johansson

Fast pauserna var ganska många Här chokladpaus. För det vet ju varenda kajakinstruktör att choklad är ett nödvändigt rekvisit för lyckade turer.

Foto: Erik Johansson

Ett trilskande rodersystem fixades till under färd. Det fanns inte precis lika många landstigningsplatser som undertecknad är van vid i Stockholms Skärgård.

En morgon innan sjösättning visade sej mamma polarräv med sin unge.

Foto: Helen Furenius

Inte nog med det. Vi fick se val. Här en knölval som simmade förbi lugnt och stillsamt när vi slagit läger en kväll.

Foto: Jan Bäckbro

Isbergen utgjorde ett ständigt skiftande skådespel. Landskapet förändrades hela tiden och med ojämna mellanrum trodde vi att vi var beskjutna. De ständiga rörelserna skapade osannolika ljudmattor åt oss när vi paddlade förbi på behörigt avstånd.

Foto: Erik Johansson

Nåja. I allafall nästan alltid.

Hela turen byggde på teamwork.

Foto: Jan Bäckbro

P g a tidvattenskillnader och glaciärkalvningar ville det till att bära upp kajakerna till oanade höjder. Grenen ”Bära kajak” blev snabbt vansinnigt populär

Samarbetet mellan mej och Adam fungerade finfint. Vi hjälptes åt att laga mat åt alla och var tacksamma för benäget bistånd av de gäster som hade lust att hjälpa till.

Foto: Jan Bäckbro

I utvärderingarna skrevs att ”de kompletterade varandra”. Jag förstår inte riktigt hur man menade. Alls

Just här hade glaciären Sermilik fått för sej att dumpa lite väl mycket is och jag fick hoppa i kajaken och hämta en båt som hamnat på fel plats. Men man vill ju inte blöta ner brallorna i brådrasket.

Foto: Erik Johansson

Det bar sej inte bättre än att vi blev av med en middag, lite elektronik och två kapell, däribland reservkapellet. Mat hade vi gott om, elektroniken var svår att ersätta, men ett kapell kunde vi ju sno ihop av två sopsäckar, silvertejp och gummicord.

Foto: Erik W

Ständigt varierande förutsättningar såsom väder, skador och sjukdomar hos gästerna, paddelförmåga och omgivande miljö gjorde att vägval ständigt prövades och omprövades i avsikt att samtliga skulle få en minnesvärd och fin upplevelse att ta med sej hem.  Adam och jag var alltid överens och hade ofta tänkt samma tanke innan vi hunnit nämna den för varandra.

Det där med ”Solresa” fick en ny innebörd för mej.

Den största lyxen var att hitta ett vattendrag och få snygga till sej lite.

Foto: Andy Hagman

Grönland har gjort outplånliga intryck. Men som vanligt är det inte platsen som är viktigast. För mej är det alltid människorna. Utan Adam, Erik, Andy, Stefan, Lena, Erik, Agne, Cina, Åke, Helen, Mats, Johanna och Jan skulle den här erfarenheten inte blivit vad den blev. Tack för ert engagemang, er humor och er grymma paddling!

• Cityvandring/paddling Uppsala
  Postat den Thursday, July 29th, 2010 i Övrigt – Comments: (0)
  I vår serie av citypaddlingar (Stockholm, Stockholm, Lidingö-Vaxholm) i stockholmsområdet  har turen nu kommit till Uppsala. En stad som också råkar vara Daniels postadress sedan ett antal år.Vi tänkte: är det city så är det city… och vandrade med kajakerna på vagn genom stan för att hitta en bra iläggsplats i Fyrisån.
• Full rulle och Bris förra helgen.
  Postat den Tuesday, July 27th, 2010 i Kurser – Comments: (0)
  Kom hem från Grönland för några dagar sedan och kastades rakt in i en kokande kittel av uthyrningar, kurser, privatlektioneroch kajakleveranser. Under lördagen och söndagen hölls kursen ”Bris”. Kursinnehållet är specificerat av Nordisk instruktörslicens för havspaddling och heter där ”Grundsäkerhet”.Gustav och Lise-Lotte sidoförflyttar elegant. Inte en endaste hand över ögonhöjd och armbågar som pekar nedåt Jag har förstått att det inte regnat en droppe på Norråva sedan den 13 juni.

Om du gillar vÃ¥r blogg – prenumera gärna pÃ¥ rss-flödet i högerkanten

I vår serie av citypaddlingar (Stockholm, Stockholm, Lidingö-Vaxholm) i stockholmsområdet  har turen nu kommit till Uppsala. En stad som också råkar vara Daniels postadress sedan ett antal år.

Vi tänkte: är det city så är det city… och vandrade med kajakerna på vagn genom stan för att hitta en bra iläggsplats i Fyrisån.

Kom hem från Grönland för några dagar sedan och kastades rakt in i en kokande kittel av uthyrningar, kurser, privatlektioner

och kajakleveranser. Under lördagen och söndagen hölls kursen ”Bris”. Kursinnehållet är specificerat av Nordisk instruktörslicens för havspaddling och heter där ”Grundsäkerhet”.

Gustav och Lise-Lotte sidoförflyttar elegant. Inte en endaste hand över ögonhöjd och armbågar som pekar nedåt

Jag har förstått att det inte regnat en droppe på Norråva sedan den 13 juni. Det tog vädergudarna igen lite av natten mellan lördagen och söndagen. 46 mm närmare bestämt. Men vi skulle ju ändå bli blöta, så lite vatten uppifrån betydde ju inget

Lise-Lotte vann snyggast-fötter-tävlingen.

Jag fattar inte riktigt hur vi lyckas få sådana glada, positiva och härliga kursdeltagare. Den här gången dessutom två från Sundsvall.

Efter en sådan helg går det som en dans att torka tält och utrustning och komma tillbaka till jobbet dagen efter.