Med kaffekoppen i ena handen och en bok i den andra fick vi oväntat besök av en Blekingeeka och dess ägare på kurs norrut.
Vackert.
Arkiv för kategorin “Turer”Idén var luddig från början: Vi kan väl paddla i mitten av Augusti, innan semestern är slut? En klassisk tur eller lek och bus var frågan. Vilka som kunde vara med var oklart… Vi bestämde oss till slut för det senare alternativet och satte Basecamp på lilla grässkär för vår tredagars “lek och bus med kajak-tur”.
 De fyra som mötte upp vid Ankarudden var: Manne Sjögren i en röd NDK Romany, Carin Green i en röd NDK Explorer LV, Bengt Allebrink i en vit Rockpool Menai 18…
 …och jag i (Martin Edén) i en silverfärgad Rockpool Alaw Bach.
 Mannes Romany är fortfarande nästan ny och utan repor…
 Carins “Happy” (Explorer LV) har varit med ett tag, fått lite repor och slitits med hälsan…
 Bengts “Albino” (Menai 18) har också varit med och fått en del repor men också en hel del pyssel och fix. Att sätta däckslinor och gummicords i olika varianter är ett av Bengts kompensområden;-) Att byta och ändra sits har också varit en återkommande story.
 Min “Gucci” (Alaw Bach) har efter den här helgen fått ytterligare stryk och behöver lite omvårdnad. En ordentlig gelcoatskada i aktern blev resultatet av en historia som får berättas lite senare… (del 2?).
Vi drog i alla fall ut och satte upp Basecamp och lagade lunch. Tog en kortare lek och rek-tur runt de närmsta öarna.
 Vid Fyren Grisblänkan hittate vi en liten lekplats som vi roade oss med en stund innan vi paddlade tillbaka.
 Bengt startade genast att montera ihop BengtBrasan för bästa möjliga mys.
 Sedan poserades det för kameran innan falukorvsgrillningen tog vid. Viktiga attribut: BengtBrasa, Eld, Kniv och en glad Bengt Allebrink;-)
 Numera är det ju svårt att låta bli att kolla vad som händer i världen… Så Iphonarna var uppe i ett huj när vi temporärt inte hade något att snacka om .
 Innan mörkret lagt sig gick jag och Manne en spejartur runt ön. I synfältet söderut ligger Öja.
 Dagen efter syndes fyren Landsort på Öja bättre. Dags för mera lek och bus… Runt Öja med lunchstopp hos Sjöbloms. Några trevliga lekplatser för kajak hittade vi allt.
    Någonstans där i skummet paddlar Bengt…
De här dagarna blev väldigt lyckade. Vädret var fantastiskt varmt, soligt men med lite vind för att få lite små vågor att paddla i. En skön förlängning av sommaren som definitivt inte är slut än…
Vi åkte hem nöjda och glada. Carin åkte hem för att packa upp och packa om. Ladda upp Iphonen och dra ut igen dagen efter… Så del två av blogpostning om den här turen (med fler bilder även från hennes kamera) får vänta tills hon är tillbaka igen.
Tack Bengt, Manne och Carin för att ni gjorde så att vi fick en så grymt skön tur.
Aug
03
2010
 
Grönland.Postad av: carin i Turer, Övrigt, tags: adam hansen, grönland, trackers, uummannaaq
I höstas fick jag frågan av researrangören Trackers om jag kunde tänka mej att leda en tur på Grönland. Särskilt västra Grönland och Uummannaaq-området har i några år varit ett resmål på min Topp 5-lista. Det lirar ju inte perfekt att sticka iväg 18 dagar i juli när man driver ett kajakföretag, men Lars, min generösa man lovade att sköta Horisont när jag var borta.
Adam Hansen och jag fick förmånen att leda turen och tillbringa 10 dagar med 12 helt fantastiska individer som jag kommer att bära med mig i hjärtat så länge jag lever.
Alla.
Några av oss bodde i den nedersta gröna stugan med en gudomlig vy.
Utsikt från mitt sovrumsfönster.
Men de skönaste nätterna tillbringades i tältet. Bättre än så här kan det inte bli.
Tältplatserna varierade i standard från betyget “Makalöst” till “Oförglömligt”.
Intensiteten var varierande. Vissa dagar hade vi stiltje och korta dagsetapper. Ett par dagar var dagsetapperna lite längre och ett par dagar fick vi ta i lite i vinden.
Sista dagen blev det något skumpigt på väg till slutdestinationen Ikerasak.
Fast pauserna var ganska många
Ett trilskande rodersystem fixades till under färd. Det fanns inte precis lika många landstigningsplatser som undertecknad är van vid i Stockholms Skärgård.
En morgon innan sjösättning visade sej mamma polarräv med sin unge.
Inte nog med det. Vi fick se val. Här en knölval som simmade förbi lugnt och stillsamt när vi slagit läger en kväll.
Isbergen utgjorde ett ständigt skiftande skådespel. Landskapet förändrades hela tiden och med ojämna mellanrum trodde vi att vi var beskjutna. De ständiga rörelserna skapade osannolika ljudmattor åt oss när vi paddlade förbi på behörigt avstånd.
Nåja. I allafall nästan alltid.
Hela turen byggde på teamwork.
P g a tidvattenskillnader och glaciärkalvningar ville det till att bära upp kajakerna till oanade höjder. Grenen “Bära kajak” blev snabbt vansinnigt populär
Samarbetet mellan mej och Adam fungerade finfint. Vi hjälptes åt att laga mat åt alla och var tacksamma för benäget bistånd av de gäster som hade lust att hjälpa till.
I utvärderingarna skrevs att “de kompletterade varandra”. Jag förstår inte riktigt hur man menade. Alls Just här hade glaciären Sermilik fått för sej att dumpa lite väl mycket is och jag fick hoppa i kajaken och hämta en båt som hamnat på fel plats. Men man vill ju inte blöta ner brallorna i brådrasket.
Det bar sej inte bättre än att vi blev av med en middag, lite elektronik och två kapell, däribland reservkapellet. Mat hade vi gott om, elektroniken var svår att ersätta, men ett kapell kunde vi ju sno ihop av två sopsäckar, silvertejp och gummicord.
Ständigt varierande förutsättningar såsom väder, skador och sjukdomar hos gästerna, paddelförmåga och omgivande miljö gjorde att vägval ständigt prövades och omprövades i avsikt att samtliga skulle få en minnesvärd och fin upplevelse att ta med sej hem. Adam och jag var alltid överens och hade ofta tänkt samma tanke innan vi hunnit nämna den för varandra.
Det där med “Solresa” fick en ny innebörd för mej.
Den största lyxen var att hitta ett vattendrag och få snygga till sej lite.
Grönland har gjort outplånliga intryck. Men som vanligt är det inte platsen som är viktigast. För mej är det alltid människorna. Utan Adam, Erik, Andy, Stefan, Lena, Erik, Agne, Cina, Åke, Helen, Mats, Johanna och Jan skulle den här erfarenheten inte blivit vad den blev. Tack för ert engagemang, er humor och er grymma paddling!
Jul
29
2010
Cityvandring/paddling UppsalaPostad av: Martin i Turer, Övrigt, tags: citypaddling, UppsalaI vår serie av citypaddlingar (Stockholm, Stockholm, Lidingö-Vaxholm) i stockholmsområdet har turen nu kommit till Uppsala. En stad som också råkar vara Daniels postadress sedan ett antal år.
Vi tänkte: är det city så är det city… och vandrade med kajakerna på vagn genom stan för att hitta en bra iläggsplats i Fyrisån.   Isättning i Fyrisån.
 Danne i Fyrisån.
 Vi gjorde ett besök i bregottfabriken.
 En regel som blivit tradition för oss när vi citypaddlar är att maten äts på en vattennära restaurang eller kafé. Det är inte så “friluftsigt” som vanligt utan kort eller cash som gäller. Så målet med vår paddling den här gången var att paddla till “Skaris” och äta lunch innan lunchen stängde kl 14… Det misslyckades vi med. Vi snackade skit för länge och paddlade för sakta. Så Friluftsfrämjandets kafé i Sunnestastugan fick bli lunchtillhåll den här gången. Macka, godis, cola och kaffe… inte hela kostcirkeln direkt, men gott ändå.
 Efter lunchen tog vi oss vidare ut mot Skarholmen för att rolla lite och titta på blommor. Sedan paddlade vi tillbaka med kort kaffepaus på vägen.
 Väl tillbaka på luthagsesplanaden bjöd Emma på en finfin middag. Mätt och belåten styrde jag bilen tillbaka mot Stockholm igen.
Som vanligt har juni gått med raketfart. Vi har sysslat med att paddla runt med flera företag och jag tror vi har lyckats med att frälsa några skeptiska paddlare.
Bland annat hade jag en fin dag med ett gäng som ville ha teambuilding runt matlagning och bli avsläppta på Grinda. Som tur var kom Adam och hämtade mej och kajakerna. Vi bjöd på show för de som stod på bryggan när vi kopplade bogsering på tomma kajaker, jag hoppade i snurran och hela härket vände hemåt mot Norråva.
Kurserna har dragit igång. Här är det Gunilla som badar under ledning av P-O, Manne och Gittan.
Louise var inte sämre hon
Gittan är vårt nya stjärnskott i instruktörsstaben.
Kursdeltagare trollbundna av…kanske är det Manne. Eller P-O… Om ett par dagar drar jag och Adam till Uummanaaq. Det blir nog lite tyst på bloggen ett tag. Men jag hoppas att få leverera några schyssta bilder från Grönland. Axel har blivit tonåring och börjar högstadiet på Engelska Skolan i Nacka i höst. De tre senaste åren har han haft turen att gå i plugget med ett gäng schyssta klasskompisar och fantastiska lärare i form av Anna-Lena och Per. Jag bjöd klassen på lite paddling i torsdags i Ösby träsk, ett stenkast från skolan.
I lilla Ösby träsk kändes det tryggt att släppa loss ungarna.
Det blev många bad, många testade sina eskimåsvängar. Alla som provade fixade första halvan
Jag och Danne drog ut på tur i helgen. Efter lite planerande över telefon kom vi fram till att Lidingö - till Skägga med mellanlandning på Vaxholm var lämplig. Det här var bara tur nummer 2 med Dannes hemmabyggda 3-delade kajak. Förra gången var den inte riktigt klar. Nu är den klar, nästan.
Vi startade vid Roddklubben i kyrkviken på Lidingö och paddlade mot Vaxholm. I Vaxholm åt vi “friluftslunch” på Hamnkrogen. Det bidde burgare och Cola.
Danne hade ringt släkten och fixat boende på Skägga. Vi kom fram och blev välkomnade på bryggan av Patrik och Hillevi som förstås var intresserade av Dannes hemmabygge. Efter lite snack eldades bastun igång. Patrik, Danne och jag bastade och badade (ca 5-gradigt vatten?) innan det bjöds till middag.
Smått pömsig och rödlätt var mitt humör på topp efter bastun.
Middagen var fantastiskt god. Tack Hillevi och Patrik!
På lördagen ville Danne öva lite roll innan vi paddlade iväg.
Danne och jag var rätt trötta och nöjda med turen. Hemmabygget är färdigt och bara mindre justeringar är kvar att göra. Så den här bilden skickar vi till Björn Thomasson som sjösättningsbevis, troligtvis världens första 3-delade Njord. Och den ryms i en Yaris…
Maj
13
2010
5 dagars Halleluljah-moment i Anglesey.Postad av: carin i Turer, Övrigt, tags: anglesey, carin, escape, nigel dennis, sea kayaking ukJag hade resignerat och konstaterat att det inte skulle bli något symposium i Anglesey i år. Heller. Början av maj är ingen idealisk tidpunkt för en kajakentreprenör att vara borta en vecka. Men jag hade inte räknat med min fantastiska man. “Åk” fick jag höra. Och han behövde bara säga det en gång. Snabbt bokade jag biljett och innan jag visste ordet av stod jag i myllret av paddlare från världens alla hörn på Anglesey Outdoor Center. Många nya ansikten och en massa välbekanta blandades i röran av kajaker, bilar, trailers, höns och getter. En rå, hjärtlig och genuint vänlig atmosfär omsluter hela området och kaoset är överväldigande. I rum no 5 samsades vi 5 nationaliteter. Tatiana från Italien, Merete från Danmark, Aileen från Holland och Klaudia från Polen.
Första dagen valde jag att delta i “Crash and Bash”. Det var precis lika kul som det låter. Johan Wagner från Escape fick i uppgift att leda övningen och vi fick en kajak tilldelad oss att vara hur taskiga mot som vi kunde. Trots tappra försök av Graham fick vi inte hål i den. Återstod att “T-bona” den. Man lyfter upp skrovet från vattenytan och paddlar rakt in med full fart. Hålet ska lagas på vattnet, vilket genomfördes utan mankemang. Efter lite tiggande lät Johan mej göra ett nytt försök att krascha. En märklig känsla att banga in i klippan med flit. Både kroppen och skallen skriker NEJ, samtidigt som man manövrerar in i klippan och landar tungt och hårt. Nåväl, hål gick det. Och den första Romanyn som någonsin gjorts blev kanska illa tilltygad. Själv klarade jag mej med några blåmärken, då jag ramlade ur efter att försökt rolla upp mot klippan och haft lite problem med kommunikationen under själva räddningen med Hervé som drog ut mej. Om det var min bristande franska eller något annat ska jag låta vara osagt
Dag 2 kändes det lämpligt med en duvning i “Incident Management”. Det hela gick ut på att “Prevention is better than Cure”. Men om man ändå hamnar i skiten ska man kunna reda ut det utan att skapa större problem för sej själv eller andra. Vi övade bogseringar från knepiga ställen med olika metoder, rocky landings and launchings, och diskuterade och nagelfor vår utrustning. En slutsats som utkristalliserades tydligt var, återigen, att “Less is More”. Ju mindre utrusting man behöver för att lösa en situation - desto bättre. Färre saker som kan trassla, färre saker som kan gå sönder och färre saker som tar tid att rigga. Under dagen var det Rowland Woolwen, Johan Wagner och Sonia från Irland som höll i tyglarna. Efter 45 års paddlande och några rätt läskiga erfarenheter på nacken hade Rowland en brunn av incidenter eller nästan-incidenter att dela med sej av. Dessutom kryddat med torr, brittisk humor.
Dag 3 fick jag följa med Mattias, Yolanda, Dimitri, Mathias, Daniel och Sebastian till Penhryn Mahwr. Mattias och Yolanda träffade vi på symposiet för två år sedan och lekte med. Följer man med dem vet man att det finns gott om kompetens. Två års bortavaro från tidvatten gjorde mej lite nervös men snart försvann den darrande underläppen och jag kunde uppskatta rejset fullt ut. Vi avslutade dagen med grymma, solglittrande, rena åk och aldrig någonsin har vare sej Penhryn Mahwr eller något annat rejs varit snällare mot mej. Jag fick några tjottablängare och det kändes grymt skönt att ha en roll som funkade utan mankemang.
På kvällen bjöds en presentation av två grymma naturfotografer som paddlat en stor del av Grönlands västkust förra sommaren. Vackra bilder och särskilt kul att de paddlat i Uummaanaaq dit jag åker i sommar. En dag att packa ner i må-bra-luckan! Dag 4 hade jag turen att få hänga med Sara, Johan, Peter, Leslie och Rowland på en tur. Sara ville plåta sin nya “Black Light Paddle” och vi paddlade långsamt norrut mot - just det- Penhryn Mahwr. Jag blev blev blixtkär i paddeln och beställde en på stående fot. Eller jag menar - på sittande rumpa
Dag 5 inleddes med lite teori och många kloka ord. Vi gav oss ut på vattnet i ett härligt, strilande ihållande regn och satte igång med räddningar, bogseringar med fokus på positionering och applicering av bogsersystem. Jag hade glatt anmält mej som “Crash Test Dummy” att använda för kandidaternas räkning och det utnyttjades flitigt. Jag sände en tacksamhetens tanke till Golfströmmen som bidrar till några graders temperaturhöjning i förhållande till svenska vatten och var likaledes tacksam över ett extra lager med ull på kroppen. Vi fortsatte mot Penhryn Mawhr. Rejset kryllade av paddlare och när vi blev beordrade “hopp och lek” satt jag i bakvattnet ett tag, osäker på om jag verkligen skulle in dit och bröta med alla andra. TIll slut tog jag mod till mej och gick in. Ett riktigt kasst beslut skulle det visa sej. Innan jag visste ordet av blev jag påsurfad bakifrån och kapsejade. Trots ett gång fösök att rolla på båda sidor fick jag ge upp och fann mej själv simmandes med kajaken. Det kändes förnedrande och jag insåg skamset att högmod går före fall. Jag som varit så glad över min hyfsat solida roll. Inte tillräckligt solid, alltså…Vi fortsatte med uppgifter såsom att gå in i rejset och rolla, gå in och kapsejsa med en bogserlina och frigöra oss från den under vattnet och rolla upp, göra re-entry med roll och lite annat smått och gott. Självförtroendet som fått sej en törn började komma tillbaka och jag anförtrodde Leslie hur ruttet det kändes. Hon gav upp ett gapskratt och frustade fram: “Jamen, det var ju inte så konstigt att du inte rollade upp, Carin. Harry Wheelan hade ju parkerat sin kajak på ditt skrov!” Nåväl, helt plötsligt kändes debaclet i rejset inte så pinsamt längre. Alls… Vi fortsatte med att skapa scenarier med tappade luckor och fyllda stuvutrymmen och hanterade tömning och försegling av de samma. En lärorik dag med bra erfarenheter att stoppa ner i bagaget. Sista dagen tillbringades på Sea Kayaking UKs fabrik för att kolla in de kajaker som landar på Norråva i slutet av Maj. Leslie var med och provade sin tredelade Pilgrim Expedition som hon ska paddla två månader runt Queen Charlotte Island i sommar.
Eyjafjallajökul lät askan stanna över Skottland och Irland och Manchester flygplats fick vara ifred. Jag hann hem till Kajakdagarna. Nu funderar jag bara på ett sätt att få komma tillbaka till rejsen i höst. Det ska nog ordna sej. Flera år på raken har vi paddlat till Finnhamn och STFs vandrarhem “Utsikten”. I år var inget undantag. Men vi skalade upp styrkan och frågade ett gäng kunder om de ville hänga på.
Vi blev 13 som vindlade oss ut mot Finnhamn i en solbelyst skärgård som aldrig varit på bättre humör.
Första blåsipporna för i år.
Redo för att paddla tillbaka.
Vi kom tillbaka med lite drygt 5 mil i kropparna och ofantligt mycket mental energi. Den fysiska energin hade gått åt under vägen Tack, Manne, Bengt, Hasse, Hasse, Bosse, Marika, Erik, Lasse, Andy, Eivor, Per, Birgitta och Alice Timander för att ni lyste upp min tillvaro förra helgen! Nu ska jag gå ner till puben “Paddler’s Return” för en öl och imorgon blir det paddling här i Holyhead. Vi ses till Kajakdagarna om en dryg vecka!
Apr
21
2010
Paddelresa till Grönland i sommar.Postad av: carin i Turer, tags: grönland, paddelresa, trackersI höstas blev jag uppringd av Peter Jönsson, som är en av krafterna bakom researrangören Trackers. Han undrade om jag kunde tänka mej att leda en tur i Uummannaqfjorden i sommar. Grönland har alltid varit en drömdestination och jag rannsakade mej själv, min ledarkompetens, mina kunskaper i vildmarkssjukvård, min kalender och kom fram till att “det kunde jag tänka mej”. Min fantastiska Lars och Charlotta håller ställningarna på Norråva tillsammans med vår instruktörsstab när jag överger Horisont ett par veckor i Juli.
Tacksamt tar jag emot möjligheten att få lära känna Grönland, den grönländska kulturen och fler härliga paddelpersonligheter som följer med på resan. |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Här chokladpaus. För det vet ju varenda kajakinstruktör att choklad är ett nödvändigt rekvisit för lyckade turer.
Vi stannade åter i Vaxholm för lunch och “la till” i gästhamnen. Det är första gången vi betalt hamnavgift för våra kajaker… Danne har blivit hundägare under 2010 så han hittade ett par med en tollare att snacka lite med innan vi paddlade tillbaka mot Lidingö igen.
Foto: Andy Hagman
Grattis!
Inlägg (RSS)