I höstas fick jag frågan av researrangören Trackers om jag kunde tänka mej att leda en tur på Grönland. Särskilt västra Grönland och Uummannaaq-området har i några år varit ett resmål på min Topp 5-lista. Det lirar ju inte perfekt att sticka iväg 18 dagar i juli när man driver ett kajakföretag, men Lars, min generösa man lovade att sköta Horisont när jag var borta.
Foto: Erik Johansson
Adam Hansen och jag fick förmånen att leda turen och tillbringa 10 dagar med 12 helt fantastiska individer som jag kommer att bära med mig i hjärtat så länge jag lever.
Alla.
Foto: Erik Woodcock
Foto: Erik Johansson
Några av oss bodde i den nedersta gröna stugan med en gudomlig vy.
Utsikt från mitt sovrumsfönster.
Totalt paddlade vi 8 dagar. När vi bodde på fasta land sov vi i byns vandrarhem och ett B&B. Första dagen, i väntan på försenat bagage, tog vi en dagstur runt ön och fick se stugan från vattnet.
Foto: Helen Furenius
Men de skönaste nätterna tillbringades i tältet. Bättre än så här kan det inte bli.
Tältplatserna varierade i standard från betyget “Makalöst” till “Oförglömligt”.
Foto: Erik Johansson
Intensiteten var varierande. Vissa dagar hade vi stiltje och korta dagsetapper. Ett par dagar var dagsetapperna lite längre och ett par dagar fick vi ta i lite i vinden.
Sista dagen blev det något skumpigt på väg till slutdestinationen Ikerasak.
Foto: Erik Johansson
Fast pauserna var ganska många 
Här chokladpaus. För det vet ju varenda kajakinstruktör att choklad är ett nödvändigt rekvisit för lyckade turer.
Foto: Erik Johansson
Ett trilskande rodersystem fixades till under färd. Det fanns inte precis lika många landstigningsplatser som undertecknad är van vid i Stockholms Skärgård.
En morgon innan sjösättning visade sej mamma polarräv med sin unge.
Foto: Helen Furenius
Inte nog med det. Vi fick se val. Här en knölval som simmade förbi lugnt och stillsamt när vi slagit läger en kväll.
Foto: Jan Bäckbro
Isbergen utgjorde ett ständigt skiftande skådespel. Landskapet förändrades hela tiden och med ojämna mellanrum trodde vi att vi var beskjutna. De ständiga rörelserna skapade osannolika ljudmattor åt oss när vi paddlade förbi på behörigt avstånd.
Foto: Erik Johansson
Nåja. I allafall nästan alltid.
Hela turen byggde på teamwork.
Foto: Jan Bäckbro
P g a tidvattenskillnader och glaciärkalvningar ville det till att bära upp kajakerna till oanade höjder. Grenen “Bära kajak” blev snabbt vansinnigt populär
Samarbetet mellan mej och Adam fungerade finfint. Vi hjälptes åt att laga mat åt alla och var tacksamma för benäget bistånd av de gäster som hade lust att hjälpa till.
Foto: Jan Bäckbro
I utvärderingarna skrevs att “de kompletterade varandra”. Jag förstår inte riktigt hur man menade. Alls
Just här hade glaciären Sermilik fått för sej att dumpa lite väl mycket is och jag fick hoppa i kajaken och hämta en båt som hamnat på fel plats. Men man vill ju inte blöta ner brallorna i brådrasket.
Foto: Erik Johansson
Det bar sej inte bättre än att vi blev av med en middag, lite elektronik och två kapell, däribland reservkapellet. Mat hade vi gott om, elektroniken var svår att ersätta, men ett kapell kunde vi ju sno ihop av två sopsäckar, silvertejp och gummicord.
Foto: Erik W
Ständigt varierande förutsättningar såsom väder, skador och sjukdomar hos gästerna, paddelförmåga och omgivande miljö gjorde att vägval ständigt prövades och omprövades i avsikt att samtliga skulle få en minnesvärd och fin upplevelse att ta med sej hem. Adam och jag var alltid överens och hade ofta tänkt samma tanke innan vi hunnit nämna den för varandra.
Det där med “Solresa” fick en ny innebörd för mej.
Den största lyxen var att hitta ett vattendrag och få snygga till sej lite.
Foto: Andy Hagman
Grönland har gjort outplånliga intryck. Men som vanligt är det inte platsen som är viktigast. För mej är det alltid människorna. Utan Adam, Erik, Andy, Stefan, Lena, Erik, Agne, Cina, Åke, Helen, Mats, Johanna och Jan skulle den här erfarenheten inte blivit vad den blev. Tack för ert engagemang, er humor och er grymma paddling!
Grattis!
Inlägg (RSS)