- Grönland.
Postat den Tuesday, August 3rd, 2010 i Övrigt - Comments: (11)I höstas fick jag frågan av researrangören Trackers om jag kunde tänka mej att leda en tur på Grönland. Särskilt västra Grönland och Uummannaaq-området har i några år varit ett resmål på min Topp 5-lista. Det lirar ju inte perfekt att sticka iväg 18 dagar i juli när man driver ett kajakföretag, men Lars, min generösa man lovade att sköta Horisont när jag var borta.
- Kajakbus vid Öja och Landsort
Postat den Thursday, August 12th, 2010 i Turer - Comments: (2)Idén var luddig från början: Vi kan väl paddla i mitten av Augusti, innan semestern är slut? En klassisk tur eller lek och bus var frågan. Vilka som kunde vara med var oklart… Vi bestämde oss till slut för det senare alternativet och satte Basecamp på lilla grässkär för vår tredagars “lek och bus med kajak-tur”.
- Världens bästa syrra är värd en Black Pearl.
Postat den Wednesday, August 18th, 2010 i Grejer - Comments: (1)Jag har världens bästa tvillingsyrra. Hon har världens bästa man. Eh, jag menar ju förstås världens näst bästa man ;-)Till 40-årspresent får hon en Black Pearl, ritad av Björn Thomasson.[/caption]Dessutom finns det numer en byggblogg.
Calle slipar på morsans kajak.
Arkiv för kategorin “Grejer”Här kommer ett sammandrag frÃ¥n senaste mÃ¥naden med de mest lästa inläggen.
Om du gillar vår blogg - prenumera gärna på rss-flödet i högerkanten
Aug
18
2010
Världens bästa syrra är värd en Black Pearl.Postad av: carin i Grejer, tags: agda, black pearl, kajak, kajakbyggeJag har världens bästa tvillingsyrra. Hon har världens bästa man. Eh, jag menar ju förstås världens näst bästa man Dessutom finns det numer en byggblogg. Heja Frippe! Kanske Agda kan skriva lite då och då? Jag ser i allafall fram emot att få prova. Vi har ju ungefär samma mått och samma dna-uppsättning.
Aug
03
2010
Grönland.Postad av: carin i Turer, Övrigt, tags: adam hansen, grönland, trackers, uummannaaq
I höstas fick jag frågan av researrangören Trackers om jag kunde tänka mej att leda en tur på Grönland. Särskilt västra Grönland och Uummannaaq-området har i några år varit ett resmål på min Topp 5-lista. Det lirar ju inte perfekt att sticka iväg 18 dagar i juli när man driver ett kajakföretag, men Lars, min generösa man lovade att sköta Horisont när jag var borta.
Adam Hansen och jag fick förmånen att leda turen och tillbringa 10 dagar med 12 helt fantastiska individer som jag kommer att bära med mig i hjärtat så länge jag lever.
Alla.
Några av oss bodde i den nedersta gröna stugan med en gudomlig vy.
Utsikt från mitt sovrumsfönster.
Men de skönaste nätterna tillbringades i tältet. Bättre än så här kan det inte bli.
Tältplatserna varierade i standard från betyget “Makalöst” till “Oförglömligt”.
Intensiteten var varierande. Vissa dagar hade vi stiltje och korta dagsetapper. Ett par dagar var dagsetapperna lite längre och ett par dagar fick vi ta i lite i vinden.
Sista dagen blev det något skumpigt på väg till slutdestinationen Ikerasak.
Fast pauserna var ganska många
Ett trilskande rodersystem fixades till under färd. Det fanns inte precis lika många landstigningsplatser som undertecknad är van vid i Stockholms Skärgård.
En morgon innan sjösättning visade sej mamma polarräv med sin unge.
Inte nog med det. Vi fick se val. Här en knölval som simmade förbi lugnt och stillsamt när vi slagit läger en kväll.
Isbergen utgjorde ett ständigt skiftande skådespel. Landskapet förändrades hela tiden och med ojämna mellanrum trodde vi att vi var beskjutna. De ständiga rörelserna skapade osannolika ljudmattor åt oss när vi paddlade förbi på behörigt avstånd.
Nåja. I allafall nästan alltid.
Hela turen byggde på teamwork.
P g a tidvattenskillnader och glaciärkalvningar ville det till att bära upp kajakerna till oanade höjder. Grenen “Bära kajak” blev snabbt vansinnigt populär
Samarbetet mellan mej och Adam fungerade finfint. Vi hjälptes åt att laga mat åt alla och var tacksamma för benäget bistånd av de gäster som hade lust att hjälpa till.
I utvärderingarna skrevs att “de kompletterade varandra”. Jag förstår inte riktigt hur man menade. Alls Just här hade glaciären Sermilik fått för sej att dumpa lite väl mycket is och jag fick hoppa i kajaken och hämta en båt som hamnat på fel plats. Men man vill ju inte blöta ner brallorna i brådrasket.
Det bar sej inte bättre än att vi blev av med en middag, lite elektronik och två kapell, däribland reservkapellet. Mat hade vi gott om, elektroniken var svår att ersätta, men ett kapell kunde vi ju sno ihop av två sopsäckar, silvertejp och gummicord.
Ständigt varierande förutsättningar såsom väder, skador och sjukdomar hos gästerna, paddelförmåga och omgivande miljö gjorde att vägval ständigt prövades och omprövades i avsikt att samtliga skulle få en minnesvärd och fin upplevelse att ta med sej hem. Adam och jag var alltid överens och hade ofta tänkt samma tanke innan vi hunnit nämna den för varandra.
Det där med “Solresa” fick en ny innebörd för mej.
Den största lyxen var att hitta ett vattendrag och få snygga till sej lite.
Grönland har gjort outplånliga intryck. Men som vanligt är det inte platsen som är viktigast. För mej är det alltid människorna. Utan Adam, Erik, Andy, Stefan, Lena, Erik, Agne, Cina, Åke, Helen, Mats, Johanna och Jan skulle den här erfarenheten inte blivit vad den blev. Tack för ert engagemang, er humor och er grymma paddling! Här kommer ett sammandrag frÃ¥n senaste mÃ¥naden med de mest lästa inläggen.
Om du gillar vår blogg - prenumera gärna på rss-flödet i högerkanten
Jul
29
2010
Cityvandring/paddling UppsalaPostad av: Martin i Turer, Övrigt, tags: citypaddling, UppsalaI vår serie av citypaddlingar (Stockholm, Stockholm, Lidingö-Vaxholm) i stockholmsområdet har turen nu kommit till Uppsala. En stad som också råkar vara Daniels postadress sedan ett antal år.
Vi tänkte: är det city så är det city… och vandrade med kajakerna på vagn genom stan för att hitta en bra iläggsplats i Fyrisån. ![]() ![]() Isättning i Fyrisån.
![]() Danne i Fyrisån.
![]() Vi gjorde ett besök i bregottfabriken.
![]() En regel som blivit tradition för oss när vi citypaddlar är att maten äts på en vattennära restaurang eller kafé. Det är inte så “friluftsigt” som vanligt utan kort eller cash som gäller. Så målet med vår paddling den här gången var att paddla till “Skaris” och äta lunch innan lunchen stängde kl 14… Det misslyckades vi med. Vi snackade skit för länge och paddlade för sakta. Så Friluftsfrämjandets kafé i Sunnestastugan fick bli lunchtillhåll den här gången. Macka, godis, cola och kaffe… inte hela kostcirkeln direkt, men gott ändå.
![]() Efter lunchen tog vi oss vidare ut mot Skarholmen för att rolla lite och titta på blommor. Sedan paddlade vi tillbaka med kort kaffepaus på vägen.
![]() Väl tillbaka på luthagsesplanaden bjöd Emma på en finfin middag. Mätt och belåten styrde jag bilen tillbaka mot Stockholm igen.
Här kommer ett sammandrag från senaste månaden med de mest lästa inläggen.
Om du gillar vår blogg - prenumera gärna på rss-flödet i högerkanten
Adam Hansen och jag ska tillsammans guida för Trackers på Grönland i Juli. Just nu genomför han slutet av sin turistutbildning och tillbringar en hel del tid hos oss som praktikant.
När vi får myror i brallan av för mycket pappers- och datajobb har han miljarder äss i rockärmen för att skaka loss våra stela kroppar. I morse utmanades golfbanepersonalen och golfpron.
Som tur var tog ingen kameran när jag trasslade till det Nu - åter till ekonomisystemet! Här kommer ett sammandrag frÃ¥n senaste mÃ¥naden med de mest lästa inläggen.
Om du gillar vår blogg - prenumera gärna på rss-flödet i högerkanten
Jag är rätt intresserad av basket och kommer ihåg hur Michael Jordan dominerade slutet av 80-talet och större delen av 90-talet. En fras som fastnade var “it’s gotta be the shoes” från en reklamfilm för Nike. Spike Lee frågade gång på gång vad som var anledningen till att Michael var så bra? och kom till slut fram till slutsatsen “it’s gotta be the shoes”. Detta och mycket annat under tidseran gjorde Nike’s jordan-skor till dåtidens mest eftertraktade. Självklart blev du inte lika bra som Jordan för att du hade ett par… men lite bättre… eventuellt… kanske. När jag i lördags fick chansen att prova den första prototypen Blacklightpaddle one tänkte jag: “it’s gotta be the paddle!”. Här har Sara verkligen lyckats att skapa en paddel som är förstklassig och just nu den mest eftertraktade paddeln jag kan tänka mig. Jag paddlar visserligen inte lika fort och grymt som Maligiaq Padilla och jag rollar inte lika bra som Dubside… Men jag var grym!
Paddeln då: Det är en kolfiberpaddel i grönlänskt snitt som väger väldigt lite. Har ett mycket tunt blad, ett ovalt skaft och är bara perfekt. Att den är lätt är ju fint om man är klen som jag. Att den har ett tunt blad märks vid paddelisättningen (mindre risk för plums) och vid skärande styrtag. Blacklight one känns väldigt skön att paddla med, inte helt olik en platt tunn europaddel som Werner Ikelos (minus det stora bladet då). Det är ingen billig paddel. Den produceras i Sverige och kvalitén är extraordinär. Den är som sagt perfekt, grym och fantastiskt. Jag får börja spara nu… för att köpa en sen. Tack Sara för att du förverkligade idén och genomförde projektet! Hoppas att fler upptäcker Blacklightpaddles.
Sa jag förresten att jag satte två ny rollar med Blacklight One? Lite coaching från Sara hjälpte förstås. Men framför allt… It’s gotta be the paddle! Här bjuder vi på en film om nya turmaskinen Looksha Elite. För paddlaren som vill ha en turkajak som går att sprinta på med. Epoxilaminerad och förstärkt på rätt ställen. Den finns hos oss för provpaddling. Vill du lägga vantarna på en dyker den upp från Thailand och Cobrafabriken i slutet av juni. |

















































Inlägg (RSS)