Arkiv för januari 2010Det tog fem timmar att skotta fram och lasta inför årets första bassängkurs. Men det var det tamejtusan värt
Tack, Bosse, Marika, Danne, Titti, David, Carola, Robban, Leif, Helene, Stefan, Martin och P-O för en finfin torsdagkväll! Vi ses om en vecka
Jan
28
2010
 
Horisont c/o Allt för Sjön och VildmarksmässanPostad av: carin i Övrigt, tags: Allt för Sjön, kajaktjat, VildmarksmässanDen 6-14 mars flyttar vi tillfälligt in till Stockholmsmässan och bullar upp med så många modeller vi kan frambringa.
Direkt från fabriken serverar vi årets nyheter Neckys Looksha Elite för dom som har lite mer bråttom och Eliza för dom som söker en liten, behändig kajak. Vi hoppas att du kommer och tjatar kajak med oss!
Jan
26
2010
Necky Eliza - en alldeles partisk beskrivning.Postad av: carin i Övrigt, tags: eliza, neckyNä, jag tänker inte ens låtsas att det här är en opartisk recension av Eliza. Däremot har jag gjort mitt bästa för att den ska vara saklig och väl genomtänkt.
Eliza i rotationsgjuten polyeten (PE) är en av de modeller som Necky sålt flest av på den svenska marknaden. Från och med i år kommer den i kompositmaterial (glasfiber) och under vår semester, tre veckor i Thailand, hade jag nöjet att få att paddla henne.
 Tekniska data:
Material: Epoxilaminerad glasfiber med förstärkningar av soricmatta.*
Längd: 4,70
Bredd: 53,3 cm
Vikt: 21,3 kg
Sittbrunn: 72,4×34,9 cm
Luckor: VCP 40,6×34,9 cm
Tillsammans med min man, Lars, färdades vi längs Thailands västra kust och vindförhållandena varierade mellan total stiltje och c:a 12 m/s några veckor i december 2009. Här följer en berättelse om hur jag upplevde Eliza under vår resa.
Det första som överraskade mej* var packvolymen. Eftersom man skippat fikaluckan svalde hon förvånansvärt mycket grejer. Till och med snorkelutrustningen som inte är ordinarie utrustning i vanliga fall slank ner. Min bedömning är att hon kommer att funka på helgturer om man vill bära all sin utrustning själv utan att dela kök eller tält med en kompis och man packar omsorgsfullt och ändamålsenligt.
Eliza ingav förtroende från första stund. Här kommer jag att trivas, tänkte jag omedelbart och började paddla. Ända tills Lars ropade: “Vänta på mej!”. Med den genomtänkta skrovformen har Necky lyckats designa en precis så lättdriven kajak som var avsikten. Utan att märka det lade jag kilometrarna bakom oss utan någon större ansträngning. Vanligt är att man lite slarvigt blandar ihop “snabb” och “lättdriven” när man diskuterar kajakers prestanda. Det här är ingen snabb kajak. Hon kommer aldrig vara sin ägares racerverktyg. Hon är lättdriven och kommer att hjälpa sin ägare paddla i normalt turtempo, under 3-4 knop.
När det gäller manöverbarhet konstaterade jag att en viktförskjutning här och där resulterade i små, men tillräckliga kursförändringar. Lutning framåt eller bakåt i surf gjorde omedelbar skillnad. För att testa hur manövrerbar hon kunde vara i bästa fall lekte jag runt med lite förliga styrtag och med lite ansträngning snurrade hon 180 grader. Tjusigt.
Manövrerbarhet har ju en baksida vet ju alla med några timmar i sittbrunnen, och visst visade sej baksidan hos Eliza också
 Som man lätt kan konstatera när man tittar på skrovet var hon ganska lovgirig. Skäddan kompenserade gott tendenserna att lova upp i sidvind.Vissa dagar och sträckor var riktigt varma att paddla och badpauser för att kyla av systemet var definitivt nödvändiga. Den inneboende stabiliteten möjliggjorde med god marginal olika sorters klättrande för att komma tillbaka i kajaken vid inte alltför busiga förhållanden. Absolut roligast hade jag i medsjö. När det blåste från ungefär 6 m/s fångade hon småvågorna och jag hade “nedförsbacke” mest hela tiden. När sjön blev lite större och kom oregelbundet och från fler håll fanns ingen anledning att oroa sej. Med sin distinkta skrovform var det lätt att hålla koll på var stabiliteten slutade och en stöttning var på sin plats. Inga lurigheter här, inte.
Den kortare sittbrunnen passade mej som handen i handsken och jag hade god kontakt vilket underlättade kanställning och rollar. Det ska bli intressant att se hur långa ben man måste ha innan passformen sviker. För avancerade rollar skulle jag behöva padda in sittbrunnen, men det gick utmärkt att handrolla ändå.
Vid några tillfällen ställde tidvattnet till det för oss, men med Elizas välbalanserade 21 kg hade jag inga problem med att ta henne på axeln (tom) och gå c:a 200 meter för att nå stranden.
När Neckys designteam ritade Eliza ville man skapa en kajak för specifikt tjejer/damer mot bakgrund att behovet av kortare, tajtare sittbrunn är större och att en mindre paddlare ställer upp med mindre muskelmassa, men självfallet vill vara med och leka tillsammans med större och starkare paddlare. Min uppfattning är att det lyckades. Eliza är en kajak som jag inte skulle tveka att sätta en nybörjare i. PE (Polyeten)-Eliza använder vi flitigt på våra introduktionskurser och i uthyrningen med gott resultat. Jag har haft grymt kul i grov sjö och surf med samma PE-version här hemma i Sverige. Det talar för att glasfiberversionen kommer att tas väl emot av såväl nybörjare som mer rutinerade paddlare. Men likväl som en fullstor kajak kan passa damer hoppas jag att grabbar kommer att upptäcka Eliza. Trots att Necky donerar 1% av omsättningen till bröstcancerforskning och erbjuder Eliza även i rosa utförande
 I vår kommer hon till Sverige. Vi ser med förväntan fram emot hemmamarknadens reaktioner. Välkommen att prova!
*Den vanligaste materialkompositionen när man bygger glasfiberkajaker är att man lägger glasfibermatta/duk/väv och binder ihop det med polyester eller vinylester. I Neckys glasfiberkajaker har man bytt ut vinylester-/polyesterplasten mot epoxi. Epoxi ger en betydligt hårdare och slagtåligare kajak, men materialet är också dyrare att använda. Necky har även valt att lägga in förstärkningar på välkänt svaga ställen i kajaken i form av en hålig matta (soric), där man fyller hålen med epoxi, vilket skapar en ännu starkare kajak.
Även gelcoatlagret i kajaken är epoxibaserad till skillnad från de flesta andra fabrikat som fortfarande använder mjukare plaster.
**Jag som fått nöjet att paddla henne under tre veckor är en lagom rund och kort (160 cm och …ok då…70 kg) medelålders dam som vid det här laget har paddlat mig igenom ganska många modeller och konstaterat att det är lika roligt att instruera en nybörjare som att examinera en instruktörskandidat som att busa runt i ett tidvattenrejs i Skottland eller Wales med lite adrenalinpåslag. En lite mer formell CV: Driver Horisont Kajak på Värmdö. Examinatör inom Nordisk instruktörslicens för havspaddling. BCU 4*.
Jan
14
2010
Koh Hai - Koh Lao Liang och tillbaka till Ton SaiPostad av: carin i Turer, Övrigt, tags: thailandKoh Hais lugna lunk och vita stränder fick ge vika för lusten att upptäcka. Vi tog sikte på Koh Libong, eller Koh Talibon som kartan ville att den skulle heta.
Vi hade läst oss till att här fanns sjökor och bara ett par resorts. Det passade oss alldeles utmärkt. Vi hade börjat skönja ett mönster i vädret, och bestämde oss för att göra den drygt 15 km långa överfarten på morgonkvisten för att undvika den mesta vinden som brukade komma blixtsnabbt på eftermiddagen.
Libong log mot oss. Det gjorde även Noi, som drev den lilla resorten “Dugong resort” på öns västra sida. Vi hyrde en jättefin bunge och hängde omedelbart upp hängmattan.
Efter en halv dag blev Lars som vanligt rastlös och vi hyrde en moped för att utforska lite av ön. Libong var ganska unik bland de öar vi besökte under hela vår resa, då man inte livnärde sej främst på turister, utan på gummiodling. När vi gick omkring i en av byarna förstod vi att man fiskade en del oxå. Invånarna var nog inte så vana vid ljushylta, tafatta faranger, så vi blev ordentligt uttittade medan vi spankulerade omkring. Inom loppet av en halvtimme blev vi erbjudna att äta tillsammans med ett bröllopssällskap och att adoptera en vansinnigt söt kattunge. Inte på något ställe har vi sett så ompysslade och fräscha long-tails. Vi tror att det berodde på att en stor del av deras flotta förstördes under Tsunamin och att man fått bidrag för att bygga nya. Här fanns ett Röda Kors-kontor och vi vågade knappt snudda vid tanken på hur många som fick sätta livet till den där ödesdigra vinterdagen 2004.
Vi gled iväg på lite dugong-spaning, och fick faktiskt se skymten av en sjöko efter ett par timmars intensiv kisande. Med den i bagaget packade vi kajakerna igen och drog mot Koh Lao Liang.
På den nästan två mil långa överfarten hade vinden överlistat oss och vi fick en paddling med en del vind och kul sjö. Vi trivdes båda två med att tvingas hålla lite fokus och kunde avsluta med lite medsjörejs. På Lao Liang hade man byggt upp ett tältläger med stoooora och bekväma tält och ett “all inclusive”-koncept. Atmosfären var vänlig och mellan nästan alla trädstammar fanns hängmattor uppsatta.
Här fanns riktigt bra sajter för snorkling och vi plaskade runt i tre dagar innan det var dags att avsluta första halvleken av vår semester. Tre jättefina veckor med turkosblått vatten, korta och långa sandstränder och en långsam resa nästan 20 mil söderut från Krabi. Intrycken skakade runt i våra sinnen och det ska bli intressant att se vilka händelser, platser och människor som gjort störst avtryck.
I Krabi mötte vi upp Axel, Ludde och mormor som kom från ett tämligen svalt Stockholm. De fick snabbt vänja sej vid 55 graders temperaturskillnad. Vi tillbringade tre veckor tillsammans och på varsitt håll. Lars klättrade en del, Ludde deltog i Emerald Gyms Muay Thaiträning som den inbitna thaiboxaren han är, mormor övade på att vara stilla och Axel slog oss alla i kinaschack och prutade skjortan av gatuförsäljarna. Jag hittade ett andningshål i form av en fantastisk yogainstruktör och fick glänta på dörren till Vinyasa Yoga.
Vi hittade Nemo och Doris och alla deras kompisar när vi drog ut och snorklade “off the beaten track”. Vi blev nästan dränkta ena dagen av ett fantastiskt regnväder och soldränkta nästa dag när vi gjorde ett nytt försök. Här kommer ett sammandrag frÃ¥n senaste mÃ¥naden med de mest lästa inläggen.
Om du gillar vår blogg - prenumera gärna på rss-flödet i högerkanten
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Powered by WordPress, Mandigo theme by tom.
Inlägg (RSS)
och Kommentarer (RSS).
