Vattnet börjar bli lite väl hårt häromkring. Men eftersom vi paddlar bara vattnet är mjukt, kan det vara nyttigt att påminnas om riskerna med kallt vatten. The National Association of State Boating Law Administrators har gjort en informativ och pedagogisk film. Ett experiment i 7-gradigt vatten. Enjoy 
….och glöm för all del inte flytvästen…
Arkiv för december 2008Det var ju nyss januari, men rackarns, vad vi fått vara med om en massa kul grejer under ett år. I vissa lägen har både Lars och jag varit beredda att lägga oss ner och krypa ihop i fosterställning och glömma bort omvärlden och allt det arbetsamma. Ibland har vi tittat på varandra och undrat om det inte skulle räcka med varsitt “vanligt” heltidsjobb. Men då hade vi nog inte lärt oss så mycket som vi gjort under vårt gemensamma Horisontprojekt. Inte heller hade vi träffat så många fantastiska människor heller. Ja, det är absolut människorna som gjort störst avtryck. Så här kommer en lite annorlunda resumé över 2008:  Januari: Bengt på väg mot Delselius konditori och semmelpremiär. Bengt. Utan Bengt skulle vår tillvaro definitivt bli sämre. Han är alltid på. Och finns Bengt i närheten hittar man lätt en Bastu och en Brasa.  Februari: Paddling Tynningö Runt Foto: Bengt Allebrink Martin. Honom träffade jag och Ulrika på för några år sedan när han tillsammans med sin kompis Danne också paddlat till Träskö Storö en vacker hösthelg. Ett fantastiskt sällskap och en resurs i vår lilla instruktörsgrupp.  Mars: Ludde i Åre på skidsemester Ludde. Eftersom ungarna vägrar att paddla får vi smörja med lite skidåkning på vintern. De borde belönas med guldmedalj för sitt enorma tålamod när vi tillbringar för många timmar på Norråva. Eller kanske blir det en skidresa på Påsklovet…  April: Pelle och Carina mot Nämdö Pelle och Carina. Vi träffades för några år sedan på en kurs med Nigel Foster och har fortsatt att paddla tillsammans då och då under lågsäsong bara för att vi har så kul ihop. Bilden är tagen i april när vi paddlade ut till Nämdö och njöt av bastun där.  Maj: Symposiet i Anglesey Det är Stefans och Sara och Johan Wagners förtjänst att vi rest till Wales några gånger nu. Här har vi mött ofantlig energi och massiva kunskapsmängder kombinerat med vänlighet och professionalism. Johan och Sara har tålmodigt stått ut med våra nybörjarfrågor och funderingar.  Juni: Steff, P-O och Agda i jobb på Norråva Vi har haft fett med hjälpande händer. Steff kom 1 maj och jag har ingen aning om hur vi klarat oss utan henne. Och när hon i sin tur behövde hjälp kallade hon in förstärkning. Här i form av Agda och P-O. För nog är jag bra på några grejer, men just det där med verktyg, skruvar och mått är inte min vassaste gren. Alls. Jag saknar Steff och hoppas att hon kommer tillbaka nästa säsong.  Juli: Babs och jag på Håkanskär Osså Babs. På varsin hand har vi så många projekt att det blir svårt att hitta tid att leka. Men när vi väl gör det så blir det ordentligt gjort. Vi tajmade in två dygn när vi njöt av Håkanskär och hjortron och varandras lekfulla sällskap.  Juli: Pia på väg nerför Fänforsen Foto: Babs Lindman  Juli: Erik på väg nerför Fänforsen Foto: Babs Lindman Fler lekkamrater. Pia och Erik håller sej mest i södra delarna av landet. Men i Juli kom de förbi och lockade med en tur upp mot Dalarna. Man kan ju tro att jag bara lekte i juli, men faktum är att de fem lediga dagarna jag hade satt jag i kajak. Här i hos Babs i Dala Floda med Kajaktiv och deras Forskurs steg 2. Otroligt lärorikt, kul, inspirerande och - sa jag- kul?  Augusti: Axel fick tillbringa mer tid än han ville på Norråva Axel fick öva på tålamod under sommaren. Och på att äta glass. GB borde tacka det dåliga föräldrasamvetet för en stor del av sin omsättning. Men han är en fantastisk unge  September: Lars på Isle of Skye Lars förstås. Jag önskar att alla fick ha en sådan livskamrat. Han stöttar och puffar, kommer med idéer och ställer frågor, visar och berättar när det behövs. Och han är aldrig svår att lura med på kul upptåg. Men det (nästan) bästa av allt: Han sköter redovisningen. För det skulle jag aldrig i mitt hela liv klara av. Det är helt enkelt för tråkigt  Oktober: I Gysinge Stefan, Manne, Bengt, P-O, Agda och jag efter ett pass på Västerdalälven i Gysinge. En hel helg där vi konfererade och paddlade så det stod härliga till i en fantastisk, solbelyst bruksmiljö.  November: Agda i Eliza Foto: Manne Sjögren Syrran har bytt hästryggen mot kajaken i år och önskar sej en egen i 40-årspresent. I det avseendet tycker jag att jag gjort ett bra jobb med inspirationen. Under tiden får hon låna… December är ju inte riktigt slut och jag har förhoppningar om någon eller några fler paddeldagar innan 2008 övergår i 2009. Och kanske hinner man träffa fler härliga människor i år som man inte visste existerade. Så jag tror att jag lämnar december som ett vitt papper. För man vet ju aldrig… Förra året tyckte Pelle och Carina att vi skulle sjösätta en ny adventstradition. Sagt och gjort. En frosstur instiftades och liksom förra året gick den till anrika Grinda Värdshus. Carina fick påhälsning av en elak vinterbasilusk, så vi fick klara oss utan finbesöket från Nynäshamn. På lördagsmorgonen sjösatte Lars, Agda,Bengt, P-O, Stefan och jag från Norråva. Stefan hade värmt upp genom att paddla de två milen hemifrån. Kanske hade han en strategi för att få plats med lite extra under julbordet ;-)?
Vi tog en liten omväg och nosade på gamla välbekanta Västerholmen, snuddade Gällnö med en snabbfika, snirklade vidare sniffandes på Karklö, Örsö och gled in till Grinda 15 km senare när skymningen föll. Där väntade Stefans Marie, som tagit det säkra för det osäkra och anlitat Waxholmsbolaget för transporten.
Jag fick aldrig vara Lucia under uppväxten i de mörkaste värmlandsskogarna. Det fanns alltid någon brud som sjöng vackrare, hade längre, ljusare (eller mörkare) hår och var snyggare
När Kustbevakningen susade förbi var det nära att jag fick rolla. Min lanternsättning skulle kraftigt ifrågasättas och vi undrade om den kanske indikerade “minröjare under arbete”? När vi klivit ur lusserekvisitan väntade glögg med pepparkaksfikontryffelkaka och lussekatter till förfika. En dusch och en middagslur senare stod vi där i lite festligare munderingar än vi är vana vid. Ett glas bubblande vin innan maten och sedan var det bara att börja avnjuta den vackra buffén som bjöd i huvudsak på olika sorters fiskar i alla upptänkliga varianter. Några nubbar slank ner till sillen. 
 Foto: Bengt Allebrink
När ljuset slocknade var vi trötta, mätta och färdigfnissade. Efter en härlig sovmorgon och en generös frukost vände vi tillbaka till Norråva. Det blir en till adventspaddling. Nästa år. Och då hoppas vi att Pelle och Carina är med. Det var några veckor sedan vi träffades på i Gustavsberg med Horisontkajakgänget för att få se, känna, klämma och prova de nya kajakerna från Necky. Det är ingen överdrift att säga att jag var peppad…. Överpeppad!!! Prylar gillar jag och kajakprylar tycker jag väldigt mycket om så… räkna ut resten själv. Carin har redan skrivit lite och jag tänkte lägga till några rader:  Necky Chatham 16 Foto: Manne Sjögren Jag blev också imponerad av finishen. Den är som en glänsande ny skoter som tindrar ikapp med snöflingorna (schwoo, jag är från Norrland). Eller som en snabb racingmotorcykel att spegla sig i. Och mycket riktigt. Det såna saker fabriken i Thailand producerar förutom kajaker och surfbrädor. Finishen är inte någon slump med andra ord. När jag sedan gjorde lite mera research på nätet om Necky så visar det sig att vi som var på Apelvägen inte är först med att bli imponerade. Forbes skrev en artikel om saker en äventyrlig man måste ha: Extreme beach toys…och där var Chatham 17 komposit med som “high performing kayak”. Säga vad man vill om amerikaner och Extreme bla bla bla… men lite roligt är det ju. Sedan läste jag lite till och hittade några tidningar som i sina årsbästa listor prisat chatham 16: National geographic för best adventure 2008 och Mens journal. För båda nyheterna (nåja, november 2007) fanns en pressrelease från Johnson Outdoors. OK. Hur var den att paddla då? - lättsvängd, livlig, lättrollad, tight brunn och spännande. Lättsvängd för att den är kort med rocker och slag. Livlig för att den, jämfört med andra kajaker jag är van vid (exempelvis Skim Dex, Rockpool Alaw Bach, NDK Explorer) inte hade lika tydlig slutstabilitet, dvs den punkt där kajaken tippar över. Lättrollad för att, den sitter tight, är låg bakom brunnen och ja… den lätt att rolla. Tight brunn = bra kontakt med kajaken. Spännande får väl sammanfatta ovanstående. Nu är detta mina högst egna erfarenheter med mina 185 cm längd och närmare 90 kg tyngd. Så det bästa rådet är som vanligt: provpaddla själv och bilda din egen uppfattning. Länkar: Om Martin som är ny bloggare på Horisontkajak.se/blog: Vi har saknat den länge. En “riktig” sjukvårdskurs för oss som pysslar med paddling. Nu kan vi erbjuda den. Tillsammas med Crossing Latitudes kör vi en tredagarskurs den 5-7 juni nästa år. I detta nu har vi en preliminär kursplan som bygger på NOLs Wilderness First Aid. Crossing Latitudes har ju en gedigen erfarenhet av just den här typen av utbildningar och vi ser verkligen fram emot att kunna erbjuda den här kursen.  HLR i kajak. Bilden är från ett annat övningstillfälle. För att delta ska man ha kajakvana och i det här fallet är kajakerna bara rekvisita för att träna under så realistiska förhållanden som möjligt. Anmäler sej gör man till Crossing Latitudes. Mer info kommer snart på vår hemsida. Satt och rensade bilder eftersom hårddisken börjar bli full. Den här filmsnutten tänker jag inte slänga. Här var Axel 8 år när han lärde sej att göra en wet exit med neoprenkapell. Nu är han 11 år och vägrar att paddla. Möjligen kan han tänka sej att sätta sej i en kajak om han får tälta och äta salamimackor och varm choklad till frukost i det fria. Det var det där med äpplet som faller långt från päronträdet… Vi rattade över till Västkusten i slutet på förra veckan. Efter en regnig och mörk bilresa möttes vi av Ulrika och Jocke som tog emot oss hemma hos sej i Uddevalla med en fantastisk spenatlasagne och lika gott rödvin. Jocke har fortsatt att driva Upplevelsebolaget vidare tillsammans med Ulrika, sedan Lars lämnade företaget för en evighet sedan. Vi fortsatte till Orust och parkerade i Hällevikstrand för att lägga i kajakerna och dra vidare mot Käringön. 
När vi närmade oss mötte vi Benjamin och Eva-Lotta som också skulle vara med på NILs* höstmöte. De är de drivande krafterna bakom den finska systerorganisationen som examinerar havspaddlingsinstruktörer. Vi hittade en liten sten att hoppa runt. Eftersom Lars paddlade Chatham 16 i PE hoppade han lite hårdare…
 Sjöräddningen håller koll på oss.  Käringön Det konfererades intensivt i två dagar. Men vi hittade lite bassängvatten att leka i  Badkruka Jag brukar ju säga att jag bara badar med kajaken på. Men nu får jag väl krypa till korset och erkänna att det krävs en torrdräkt i 27-gradigt vatten oxå…  Lekfulla vuxna Benjamin behövde träna på att handrolla med valross på fördäck. Tilläggas bör att det inte krävs av vare sej en Hjälpinstruktör eller Instruktör. Inte ens av en Examinator…
Eva-Lotta excellerade i att handrolla min Explorer. Simbassängen används till vardags i utbildningssyfte hos Scandinavian Safety Training Centre, vilket gav oss möjlighet att t ex utnyttja jetströmmen i bassängen och hoppa från ett låtsasdäck fem meter upp. Jetströmmen var något svagare än tidvattnet vid springtide i Penhwryn Mahwr Vi tog vägen om Orust Kajak för att hämta upp en kundbeställd Qaanaaq 512 och passade på att ta med en med liten sittbrunn hem för demo. Sammanfattingsvis konstaterar jag att det var en intensiv och lärorik helg tillsammans med kloka och vansinnigt trevliga NIL-examinatorer. |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Inlägg (RSS)