På lördagsmorgonen dök 7 grabbar som anmält sej till “Grundsäkerhet” upp på Norråva.  Bengt, P-O och jag skulle göra vårt bästa för att ge dem en smakbit av alla delarna i Grundsäkerhetspaletten. Bengt siktar på Instruktörsexamen och P-O har precis anmält sej för att gå upp till Hjälpinstruktör i höst.

Det var ett starkt gäng insåg vi ganska snart.  

Foto: Bengt Allebrink

Förmiddagen användes till manövreringsteknik och lite teori. Det svängdes med hjälp av svep, sidförflyttades och övades korrekt framåtpaddling.

 
Foto: Bengt Allebrink

Foto: P-O Norling

Vädergudarna var oss nådiga, och aldrig har jag kört en tvådagars kurs med så långa badpass. Vi hann till och med med lite vattenkrig
Kamraträddning, flottöruppgång, re-entry med flottör. Vi körde utanför kursramen några “alla i vattnet”, uppvändning av medvetslös och en av deltagarna rollade till och med.

Foto: Bengt Allebrink

Det finns olika sätt att visa på fördelarna med att blida flotte och hur stabil den verkligen blir.

Foto: Bengt Allebrink

Bengt kunde inte låta bli att klå oss på fingrarna med sina Gourmettalanger. Vilket fantastiskt bröd han trollade fram!

I helgen har det varit otroligt inspirerande och kul att få vara ute med ett sånt gäng vetgiriga, begåvade och krävande kunder. Med Bengt och P-O på flankerna kan man bara sammanfatta:

Life is good

Sedan i höstas har jag längtat tillbaka till forsarna i Dala Flodatrakten. I måndags fick jag chansen. MYSan styrde kylaren norrut på söndagskvällen för att ta mej till steg 2-kursen i forspaddling som Kajaktiv arrangerar.

När jag sladdade in på gården möttes jag av Erik och Pia och Babs som höll på att avsluta en delikat middag som Babs fixat till. En djupdykning i kudden senare mötte vi Julle, vår instruktör på måndagmorgonen. Dessutom hade den fjärde deltagaren anslutit. Det var Lars från Södertälje som värmt upp med Vansbrosimmet dagen innnan.

Foto: Babs Lindman

Förmiddagen ägnades åt repetition från steg 1. Vi fortsatte med teori och övning medelst kastlinor både på gräsmattan och i forsen. Skrattparoxysmerna avlöste varandra när jag försökte kasta. Det blev varken långt eller rakt. Alls.

Foto: Erik Sjöstedt

Erik lyckades såklart få fram kameran i mitt mest misslyckade försök.

Foto: Babs Lindman

Med Julles coachning tillbringade vi söndagen i Kärringforsen och Fänforsen. Det blev några fler repor i hjälmen, en grym träningsvärk i magen och axelpartiet och definitivt mersmak. Med sin oemotståndliga franska brytning och en stor portion humor lyckades Julle locka fram förmågor som vi inte trodde att vi hade och vi vispade runt på ställen vi inte trott att vi skulle överleva i. Det blir mer forspaddling. Snart, hoppas jag

Jag vet, av egen personlig erfarenhet, att de gånger jag lärt mej mest är när det inte funnits någon man i krokarna som “vet hur saker och ting ska göras”. Det kan vara att måsta att ta isär bensinköket i beståndsdelar när det krånglar, att fatta beslut om det är lämpligt att göra den där fjärdövergången eller göra en reparation i fält. När jag paddlar med tjejer får resonemangen mer plats och konsensusbesluten blir fler. Förmodligen är det så att jag är lat, och det är enkelt att låta någon som framstår som duktigare och kompetentare att göra jobbet. Nåväl, det är i alla fall därför Horisont i år kunde erbjuda en Grundsäkerhet för tjejer.

Den smått feministiska inledningen var nog inte bevekelsegrunderna för alla som anmält sej till kursen, men kl 8.30 på lördagsmorgonen stod där fem nyfikna tjejer och tittade ut över vattnet i den friska nordliga vinden. Tillbaka på söndagskvällen kom vi rufsiga i håret, med nyvunna vänner och en hel del nya kunskaper i bagaget.

Vi började med lite teori och fortsatte med kart/sjökortskunskap och praktiska navigeringsövningar. Koncentrationen var på topp

Vi hann med två pass med räddningsövningar. Ett på lördagen och ett på söndagen. Alla jobbade med fullastade kajaker och insåg hur mycket skillnad rätt handgrepp kan göra. Mellan badpassen övade vi både förliga och akterliga styrtag och mellan varven sidoförflyttade vi så att Bolshojbaletten skulle blivit gröna av avund.

Jag tror att helgen lämnade en del spår i form av träningsvärk och ett gäng nya funderingar. Tack, Yvonne, Katrin, Martina, Anethe och Eva för att ni ville fråga, lyssna och vara nyfikna i två dagar. Jag vet i allafall att jag lärde mej massor!

Äntligen skulle vi få träffas. Skype är bra, mobiltelefon är oxå bra och mejl funkar ett tag. Men på riktigt hade vi inte träffats sedan innan Babs drog iväg på sin resa runt Nya Zealands sydö. Och det var ju ett halvår sedan. Vi hade lyckats pricka in två dagar och träffades uppe hos Ylva på Kajak och Uteliv på Gräddö. Ylva tog emot oss och bjöd på urgoda mackor och kaffe som gav oss energi nog att vindla oss ut till Håkanskär.

Det gick långsamt. Vi skulle komma ikapp ett halvår och alla som känner Babs och mej eller båda vet att vi kan prata. Mycket, ofta och länge…
Till slut skymtade vi Håkanskär och vi drog upp våra kajaker rakt på ett hjortronbestånd. Det artade sej till en gourmetpaddling, minsann…

Foto: Babs Lindman

Foto: Babs Lindman

Efter en landstigningsöl och desperat grävande i Ost-och persiljechipspåsen konstaterade vi att vi hade ett tält som skulle mått bättre med hela tältpinnar, varför vi satte upp en tarp och drog igång med middagen.

Krabba med nudlar i lime och chili toppade med cashewnötter smorde våra magar, och ur kylväskan hittade en Brie från Skärvångens mejeri upp. Den kröntes med hjortronen som hade fått sällskap i pannan med lite smör och socker. Händelsevis hittade vi en riesling i ett av packutrymmena. Idioter ska ha tur, säger alltid min mamma

Foto: Babs Lindman

Håkanskär är omgivet av en hel massa kul fyrar och sjömärken och jag stod mitt i natten och pejlade fyrar, fastställde sektorer räknade antal blinkningar och jämförde med sjökortet medan jag hojtade glatt till Babs att NU, så visste jag minsann exakt var vi var. Om vi nu hade tvivlat innan, förstås

Babs sprang lika nördigt runt med sin kamera och plåtade solnedgång och hjortron med lika stor entusiasm och jag är tacksam att ingen såg oss. Vi hade nog framstått som lite minst sagt märkliga. Men när jag tänker efter är vi nog ganska märkliga. Och när jag tänker efter lite till så är det nog så att alla är märkliga. På sitt sätt.

Foto: Babs Lindman

Två dagar med Babs var precis vad jag behövde för att få massor av inspiration till helgens kurs i “Grundsäkerhet” för tjejer. Babs stannade kvar i Gräddö och höll en kurs i Kajak och Utelivs regi, medan jag rattade MYSan (bilen) söderut och packade om kajaken.
Tack för bilderna, Babs!

Vi har varit ute och gourmetpaddlat med Karin Ihre. 12 tjejer packade kajakerna fulla med spännande råvaror fredagen den 27 juni och drog ut i skärgården med förväntansfulla paddeltag. Väl utspridda på en generös klippa visade Karin hur ett bensinkök funkar och en febril aktivitet inleddes med att laga till storverk på en låga. Det tillreddes gourmetpotatismos, lövbiffar, saffransgnocci, balsamicoreduktioner och gud vet vad.

Frukost med dinkelgröt och torkad frukt följdes av grundläggande instruktioner för att göra paddlingen behagligare och en förflyttning lite längre ut i pärlbandet av öar omkring oss. Efter att ha avnjutit lax- och sparrisrisotto satte vi igång med att baka choklad- och nötbrownies. Då skrek kropparna efter fysisk aktivitet, varpå vi satte oss i kajakerna, spände upp flytvästarna någon centimeter och gav oss iväg på jakt efter vild mynta. Lyckan var gjord när vi kände myntadoften och kajakerna dekorerades med fångsten. Innan det var dags att ta itu med den lustfyllda uppgiften att laga middag fick de som ville öva lite paddelteknik och genomföra några räddningsövningar.
Det sveptes, sidoförflyttades, kapsejsades och kamraträddades med liv och lust. Efter myntaexpedition och paddelövningarna började aptiten göra sej påmind igen. Vi bakade pizza och dekorerade cocoschokladmoussen med mynta innan vi gav oss iväg på en välbehövlig nattpromenad.

Frukost. Om man ska orka paddla behövs mycket energi. Och ska man bygga paddel-och skrattmuskler behöver man mycket protein, hade nog Karin tänkt när hon komponerade matsedeln. Bacon och ägg är 10 gånger godare på en klippa med vattnet kluckande en liten bit bort. Det vet vi nu.

Fulla av energi tog vi oss an förmiddagens paddling. Vädergudarna var oss nådiga och bjöd på sol och nästan ingen vind. Vi gled genom vassbeklädda passager och landade såsmåningom på lunchstranden. Kylväskorna började eka tomt och ur kajakernas allt tommare packutrymmen plockades grönsaker, couscous och rökt makrill fram. Citronen och dillen fick kröna lunchlyxen. Några föll i paltkoma på klippan medan några hoppade i kajakerna igen. Det var klart att man ville rollträna! Tre tjejer gav järnet och resultatet var strålande. Agda satte sin första roll och Helena och Hanna är på god väg. Tre klart begåvade brudar och jag blir lika glad varje gång jag lyckas coacha fram en framgång.

Tillbaka till Norråva kom vi mätta, glada och inspirerade. Mixen mellan mat och kajak kändes klockren och jag längtar till nästa tur i September. Jag fick massor av idéer som antingen redan blivit realiserade sedan turen eller som väntar på att bli verklighet. I September låter vi dessutom grabbarna vara med

Tack, Karin, Anna, Maria, Magdalena, Helena, Eva, Inger, Hanna, Annika, Linda och Agda för en fantastisk helg i frosseriets tecken!

Vi ses!