Jag vet. Det är så långt från paddling man kan komma. Man kan ju inte ens ha den med på tur. Men är det någon glass som är oemotståndlig så är det B&J. Det vet Jesper, min kockkollega, så när han ringde och lockade med en test av tre nya smaker kunde jag inte låta bli. Trots att torrdräkten börjar bli trång över ärslet och Qaanaqen bara är 48 cm bred….Jag fick lova att jag skulle blogga oxå, och erkänner att jag är köpt, så här kommer det:

Chunky Monkey funkar fett. En klassisk smakkombination med banan och chokoglad och en liten valnöt här och där. Godare än banan “au naturel”.
Baked Alaska smakade vanilj, vanilj, vanilj, grädde och socker. Vaniljglass med marshmallows. Gott om man gillar vanilj. Och grädde. Och socker.
Bohemian Raspberry går hem hos den mer vuxna glasspubliken tror jag. Hallon och choklad. Den är jag nog för barnslig för trots mina 37 rekorderliga år.

Fortfarande står Chocolate Fudge Brownie ohotad på min Ben&Jerry-topplista.

Tack, Kotten, för att jag fick komma och snylta glass så här på en fredagkväll som en avspark på semestern. Nu ska jag packa det sista inför tågresan upp till Åre och alla möjligheter att bryta varenda ben i kroppen på Åreskutan. Vid hemkomst väntar vatten, kalorisnål mat och en stor portion fettförbrännande träning om man ska orka med sommarsäsongen. För den har redan smygstartat med anmälningar till kurser och bokningar. “Grundsäkerhet” för tjejer är snart fullbokad. Vinterbutiken besöks oftare än vi hade hoppats på. Norråva ligger snart i skir grönska och öppning blir det 1 maj. Gôtt.

Redan i mitten av januari bestämde vi att vi skulle sticka ut och paddla i Påsk. Thomas på Vita Brevis hyrde ut deras ljuvliga stuga i Lökasundet öster om Möja på förfrågan. Vi bjöd in flera kamrater, men några tyckte att stuga var för mesar, någon valde Thailand, ett par prioriterade familjen och stackars Martin fastnade i ett snöigt Gävle av alla ställen. Det blev alltså Bengt, Lars och jag som satte i från Värmdölandet på långfredagen efter lunch. Alla föresatser om “hyfsat tidigt” grusades effektivt av våra glömska hjärnor och tröga kroppar.

Någon mat glömde vi inte i allafall.

Vi hann inte paddla värst länge innan det var dags för en sen lunchrast. Där gick Explorerns skädda. Jag har omväxlande mutat och hotat Lars och Bengt för att mitt klant inte ska avslöjas med några pikanta detaljer. Det räcker att konstatera att den inte finns längre och att jag under hela påskhelgen fick fintrimma mina “hanging draws”, vara tacksam för att det finns lite vikt att lägga på ena kanten och packa genomtänkt…

Nordvästliga vindar i ansiktet när vi stävade mot Möjaskärgården. En seg Möja Söderfjärd och sedan slank vi in i lä norr om Storö medan solen hotade att gå ned lite för tidigt. Det blev mörkare och under sista puffen mot Löka ö låg sjön på och gungade oss i stämning. Snett bakifrån höjde sej en mandaringul fullmåne och jag hojtade till Bengt och Lars som låg bakom: “Grabbar! Kolla in månen!” Inte nu, hojtade Bengt tillbaka. Sen…Och i lä av Löka ö låg vi och tittade en liten stund på en av de vackraste månar jag någonsin skådat.

Väl framme och inne i stugan var det bara att sätta fyr i den öppna spisen, hitta gasoltuberna, tända massor av ljus, tina rödvinet och värma på lammgrytan.

Under två dagar vimsade vi runt i Möjaarkipelagen. Lars och Bengt gjorde en fotoexkursion under lördagen, medan jag slöade med en bok.

Vi kände av våren och solen värmde trots minusgrader i luften.

Fönstersmygen och gungstolen erbjöd rätt förutsättningar för att avnjuta påskdeckaren.

Måndag. Under natten var det -10 grader. Isen lade sej i Lökasundet. Det var bara att plocka fram isyxorna och isdubbarna. Som tur var kom varmfronten söderifrån med lite vind och inte så lite snö.

Lars och Bengt väntar på bussen. Den kom aldrig. Vi önskade att vi packat ner skidglasögonen på tillbakavägen när snön stack oss i ögonen på de öppnaste ställena.

Foto: Bengt Allebrink

Foto: Bengt Allebrink

Foto: Bengt Allebrink

Foto: Bengt Allebrink
Tillbaka till Värmdölandet kom vi med snögubbeliknande former. Tja, vad ska man säga? En till härlig påskledighet i kajaken.

För två år sedan irrade vi runt i Nämdöskärgården. Så här såg det ut då.

Jag fick några bilder av Bengt från förrförra helgens bus i Björkvik. Lars och jag avslutade med en badövning. Lars erbjöd sej så chevalereskt att hoppa i, och jag protesterade inte. Den här gången

Jättenyttigt att öva i kallvatten - man blir inte så kaxig när fingrarna tappar känsel precis. Och fort går det.

Efter en kall kamraträddning var vi fortfarande kamrater. Hemma väntade en varm bastu och rykande hett te.

I helgen var det Vildmarksmässa. Jag använde lördagen till den aktiviteten, stoppade in Axel och hans polare i bilen, samtidigt som Ulrika från Upplevelsebolaget i Uddevalla vek in sej i vår lilla Renault Clio. Ulrika skulle berätta om sin HBB-paddling i somras i Utemagasinets regi, och hon visade bilder som fick en att minnas förra sommaren och längta till nästa. Det blev en himla massa tjat med kända och okända och på det hela taget en trevlig dag. Lars besökte mässan i en timme, ändrade sej och stack ut och paddlade med Stefan.
Under söndagen hann vi med lite kajakförsäljning och administrativt pyssel. Det har redan börjat droppa in bokningar på både kajakhyra och kurser när vi öppnar i maj. Sen tog utebehovet över och vi äntrade våra cyklar och tog en tur runt Farstalandet. Man kan ju konstatera att paddling är betydligt renare och obetydligt blötare

En tacksamhetens tanke över att få bo nära vattnet. Förra veckan befann jag mej på andra sidan av just den här strandlinjen och gjorde svanarna sällskap.

Det har inte blivit mycket cyklat de senaste fyra åren så det pustades och frustades friskt i Värmdöskogarna under söndageftermiddagen. Om jag ska orka busa runt på Symposiet i Wales i maj vill det till att jobba på flåset. I kväll blir det yoga och på fredag bär det av ut mot Möjaskärgården över Påsk.

Några timmars bus i Björkvik hann vi med under Söndagen. Friska, sydliga vindar hade utlovats.

Stefan kom med sin orangea fara.

Bengt kom såklart. Ber om ursäkt för fotokvaliteten. Pentax Option och jag kommer fett dåligt överens. Det är jag som är skyldig till bilderna på Bengt och Lars. Övriga bilder är tagna av Lars med en Nikon D80.

Lars jobbar för att fånga en surf. Björkvik bjöd på korta, bulliga vågor som var svåra att fånga och en utmaning att hålla sej kvar på.

Vad jag håller på med vet ingen…

Vi avslutade med en kall kamraträddninsövning. Ja, den blev kall för Lars i allafall som badade frivilligt. Nyttigt att träna under kontrollerade former med god marginal.
Nästa helg är det Vildmarksmässa, så paddlarna får vara torra tills påsk. Men då blir det fyra härliga dagar ute i Möjaskärgården om inte vädret sätter stopp.

Dagen tillbringades hos Stockholm Radio i Nacka Strand för en intensivkurs i VHF.
Det var Martin som tog initiativet tidigare i höst, och nu kom vi fyra till skott, d v s Bengt, Lars, Carin och Martin.
Lite maniskt hade vi förhört varandra på alfabetet och jag hade grymt svårt för att komma ihåg just Romeo. I huvudena ekade Mayday och Pan Pan-anrop tillsammans med tillåtna och förbjudna trafikkanaler.

Vi fick göra studiebesök i sambandscentralen och kolla in hur det går till “på riktigt”.

Dagen avslutades med ett skriftligt prov, och hux flux stod vi där alla fyra med våra VHF-certifikat och ifyllda NFB-böcker i nävarna.
Nästa utmaning blir att hitta på ett kort och snärtigt båtnamn. Och göra en utvärdering om man behöver ha en pryl till som går att glömma bort att ladda…

Den lilla högtrycksryggen har envist kliat min paddelnerv hela dagen idag. Jag gav efter för frestelsen - det ska ju vara bästa sättet att bli av med dom har jag hört - och vid tretiden satt jag i kajaken, på väg ut från Gustavsbergs hamn mot Baggensfjärden. Solen rakt på näsan och en splirrans ny Werner Cuprus i nävarna såg till att göra en av de finaste tisdagseftermiddagarna på länge.

Baggen välkomnade mej med sisådär en 5 sekundmeter nordvästlig vind och enda sällskapet jag hade var ett svanpar. Paddeln mötte vattnet helt ljudlöst när jag skärpte mej för att åstadkomma snygga isättningar. Lite bålrotation på det så kändes det som om Explorern aldrig gått så fort med mej i sittbrunnen. Men det är klart - det säger ju inte så mycket Jag tror vi kan bli riktigt bra kompisar, jag och Cyprusen.

En liten sväng mot Ingarö innan jag måste vända.

Mmmmm, jag veeet att man inte ska paddla ensam när det bara är någon grad i vattnet. Men just i dag kunde jag inte motstå frestelsen. Faktiskt.

Martin ville ut och paddla. Eftersom han har prioriterat kajak istället för en bil, styrde vi kosan mot Lidingö för att ta en kort tur innan det var dags att hämta sportlovsfirande barn vid Centralstationen.

Det känns ju lite bakvänt att åka in mot stan när det är dags att paddla.

Paddelväder betyder olika för olika personer. Frisk sydostlig vind och regn på tvären borgar för en finfin dag. Inga sightseeingsugna turister på kö vid Strömma Kanalbolagets biljettkur.

Avfärd från Kyrkviken.

Vi tog en tur ut mot Gåshaga och kollade in “Pensionärsakvariet” som Martin kallar de luxuösa husen som står längs vattnet.

Martin grinar illa för att få samtliga att förstå att han verkligen förtjänar rast, vila och lunch på krogen istället för medhavd macka och kaffe. Vi var inte svåra att övertala. Eller vem det nu var som övertalade vem…Vi hade lite dubier om hur vi skulle undvika Ulfs kommentarer om tunga kolhydratuppladdningar, men tänkte att det får bli ett senare problem Vi kanske helt enkelt får “komma ut” som gomatspaddlare…

Väl inne på Restaurang Bryggan blev vi välkomnade av en entusiastisk köksmästare som egenhändigt bakat den godaste, modifierade kavringen vi någonsin smakat. Inte hade han något emot att vi dundrade in i blöta torrdräkter heller.

Majskyckling med risotto och hamburgare slank ner utan vidare.

Kombinationen rosa plastblommor och fåfäng Martin kan inte ignoreras

Magen var lite ivägen på hemvägen, men det ordnade upp sej såsmåningom…

Lite badövning. Den hade varit snyggare om den genomförts långsammare, men vattentemperaturen inbjöd inte riktigt till det.

Lite bråttom genom stan för att hinna till Oslotåget. Snabb språngmarch till spår 18 där ungarna lugnt stod och väntade i en hög av skidfodral och väskor med sportlovsrosiga kinder.