Det var Pelles idé. En decembertur för att förgylla en mörk månad med lite paddling. Då kan man ju lika väl förena nöje med nöje, tyckte jag och föreslog en Lussetur till Grinda för att avnjuta deras världsberömda julbord. Inte mindre än 11 paddlare tyckte att det var en finfin idé.

Pelle och Carina torrdräktspysslar innan avfärd.

Från vänster: Pelle, Lars, Carina, Agda, P-O, Anders, Britta, Roland, Fredrik. Böjd över glöggen är Linda.

Lite glögg och Lussekatter innan avfärd. Man vet ju inte när man får mat nästa gång.

Till Grinda är det bara 4-5 km från Norråva, så vi paddlade i maklig takt mot målet. Ett par minusgrader i luften, så sjöröken virvlade förbi våra snoriga näsor.

Om man lockar med god mat är det inga problem att få Agda, d v s syrran att glida ner i kajaken.

P-O är alltid på. Stiligare tomtefar har man sällan skådat. Det matchade dessutom hans fina, röda kajak.

Vi möttes av en härlig, sprakande brasa och en himla massa lokalt odlad Vånölax i olika former. På bordet samsades sillar, strömmingar, laxar och allsköns samling såser och guckor tillsammans med kallskuret.

Dessertbordet. Kommentarer är nog överflödiga. Men nog var den getostgratinerade björnbärskompotten i ett slag för sej?

Det var några som önskade en större tub på kapellet till hemfärden. Himlen hade färgats rosaröd och månen visade vägen hem till Norråva. Vi enades om att det nog kan bli en tradition av den här turen. Tack Grinda Värdshus, som tog emot oss så vänligt och hade överseende med att vi belamrade foajén med torrdräkter. Ett till tack ska ni ha för att ni gömde nötskålen så att Lars slapp gå in i anafylaktisk chock. Vi kommer tillbaka. Kanske redan när bruncherna börjar serveras framåt vårvinterkanten.

På schemat i dag stod ett besök på Siggesta Gård. Där träffade jag personerna bakom deras fina konferensverksamhet, Carina och Susanne. Vi smidde planer inför nästa säsong så att konferenssugna gäster erbjuds att paddla, och att paddelsugna kunder får möjlighet att konferera. Vi har bara goda erfarenheter från samarbetet den gångna säsongen och ambitionen är att bli ännu bättre tillsammans.
På Siggesta hade man julpyntat “en masse” och brasan sprakade hemtrevligt. Det kanske inte är så tokigt med jul. Trots allt.

En inte helt främmande fråga att ställa till en som försöker livnära sej på sitt paddelintresse. Jag har två standardsvar. 1) Jag försöker komma ikapp. 2) Jag paddlar. I helgen har jag försökt göra både och. Lite hemmapyssel under lördagen och lek i sjön tillsammans med Albinobengt på söndagen.

Bengt och jag bor på varsin sida av Ösby Träsk. En fin liten sjö som en gång varit förbunden med Östersjön. Det tar 10 minuter från dörren till att det är sjösatt och klart.

När jag kom fram satt Bengt och väntade i sin albinomenai.

Vi körde några varv. Inte runt sjön utan runt våra egna axlar. Bengt satte en Butterfly Roll för första gången och jag fick köra vår nya Qaanaaq. Den initiala stabiliteten var fnissigt låg, men slutstabiliteten var riktigt fin. Med en Qaanaaq på kroppen är det bara att vara tacksam för ett brett ärsle och en låg tyngdpunkt

Jag tror vi hade tur att mentalsjukhusen har lagts ner. Annars hade nog risken varit stor för en tvångsintagning.

Vi rullade hem, var och en till sitt, och jag kröp ner hos en fruktansvärt förkyld Lars i soffan och kollade in “Pacific Horizons” och “Rolling with Dubside” medan mörkret sänkte sej över Apelvägen. I morgon ska jag sno ihop lite Korv Stroganoff till “mina” 90 dagisbarn på en förskola i närheten. Osså ska jag försöka komma ikapp lite till.