Vi har varit på kompetensutvecklingsträff med Nordisk InstruktörsLicens för havspaddling, NIL. Man kan lugnt konstatera att antalet examinatörer vida översteg antalet instruktörer, och på det hela taget blev det en lärorik och social helg. På lördagen var vi 12 som paddlade i frisk nordvästlig vind mot Gällnö för att kliva iland i Hemfladen och välkomnas av Maud på Gällnö Vandrarhem. Det var Stefan Jönsson, Håkan och Lena Jernehov, Hasse Rynnel, Linda och Mårten Eskilsson, Tommy Mäntynen, Andi Röder, Mats Mellberg, Heikki Piuhola, Lars och jag.

Innan avfärd. Nordan gjorde sej påmind. Strålande sol. En perfekt paddeldag.

Vi fick förevisningar och demonstrationer av sannolika och osannolika händelseförlopp på sjön. Allvar blandat med skruvad humor.

Mats bjöd på lite balanskonster.

Vi övade på att rädda medvetslös. Och Mats övade på att vara medvetslös

Mårten handrollar.

Andi förevisade lite grönlandsteknik.

Vi konfererade oxå. Och diskuterade. Taket var som tur var jättehögt. I dubbel bemärkelse. Många viljor och massor av goda idéer samsades och jämkades.

Det var många som rest långt till träffen. Mårten och Linda från Blekinge, Håkan, Lena, Mats och Andi från Västkusten. Heikki från finska NIL. Vi hoppas att vi får se fler nästa gång. Håll koll på NILs hemsida där nästa träff annonseras. Ju fler vi är desto bättre blir det.

Suckande konstaterade vi att det skulle bli en sån där kvalmig helg med solskyddskrämskladd när vi kom fram till Stavsnäs för att sjösätta. Det hade inte känts helt självklart när vi planerade in turen på BKKs ledarmöte i oktober. Då såg vi framför oss risken för snöglopp och oberäkneliga vindar, varför vi tyckte att en vandrarhemstur kunde vara bekvämt. Vi var åtta extremt fikainriktade paddlare som satte i för att snirkla oss mot Sandhamn.

….Men först lite solskyddskräm….

Inte ett moln så långt ögat såg.

Fredrik var officiellt huvudledare. Men det skulle ingen kunnat tro…

Vi var inte helt ensamma. Men vi hade sällskap av påfallande få rib-båtar. Vi var inte ledsna för det.

Lökholmen utanför Sandhamn. Här spanade vi in den exentriske tyske kolhandlaren Kurt Heinickes gåva till mänskligheten. Han hade vid tiden kring 1:a världskriget sin egen lekstuga här och på intilliggande Trollharan. I hans samlingar ingick lappkåta,  utsiktstorn med stjärnkikare, medicinskt laboratorium, kuriosamuseum och arabiska fullblod. Kul kille.

Skimparkering.

Buccisparkering. Många och långa fikaraster kräver många parkeringar.

Vi kom tillbaka med eldröda näsor och många verbala tacklingar i bagaget. Tack, Kalle, Martin, Kristina, Leif, Fredrik, Urban och Anna för en jättefin tur!

Nu får det vara nog med basillusker sa vi, och bokade bord på Grinda Värdshus för att åtminstone få en liten paddeltur i kroppen under påskhelgen. Vi hade mest fixat, snickrat och fejat för att få i ordning inför säsongen i butiken ute på Norråva.

Våren bestämde sej för att spela oss ett litet spratt, och snön föll ymnigt när vi drog upp persiennerna på morgonen. Lars tittade ynkligt på mej och konstaterade att han nog skulle bli kvar hemma i sjuksängen.

Som tur var mötte Anna och Fredrik upp som avtalat. Extra glada när jag ansträngde mej lite extra för en schysst kameravinkel.

En lugn paddling senare och vi (i allafall Fredrik) var redo för att inta Grinda Värdshus och deras brunchbuffé.

Kallt.

Varmt.

Efter.

Tre timmar tog det. Oj, så mycket vi åt. Och pratade. Och skrattade

Eftersom Grinda har fått nytt komposterbart toasystem måste vi ju självklart inspektera.  Vi vände tillbaka med märkbara problem att få på kapellen över de stinna magarna och tröstade oss med att nu är det snart sommar, och med mindre kläder så kan man låtsas bort just den problematiken, i allafall :-) 

Fler vinklar. Lite mer fågelperspektiv, den här gången.

Med balansövning samtidigt.

Det som såg ut att bli en tur i det lite ruggigare slaget blev en fin vårtur med god mat och en hel del vårkänsla. Vi kom från Norråva stärkta i uppfattningen att man ska aldrig fälla ner persiennen och somna om när det ser illa ut.

En ny kokbok till samlingen. För en kajak- och matnörd är den verkligen mitt i prick! Köpte den på Vildmarksmässan och den inspirerar till storverk vid friluftsköket. Recepten ser ursmarriga ut, bilderna är vackra och författaren delar med sej av många tips och trix. Kan varmt rekommenderas! Du kan köpa den här.

Vi har parkerat i sjuksoffan och försöker överleva det stora influensaviruset. Emellanåt lyckas vi uppbåda energi nog att lägga upp en och annan artikel på hemsidan. Helgen gick åt till att laga Greta - Carins misshandlade Skim Dex, och lite annat vårpyssel.

“Nu får du faktiskt börja laga dina sönderpaddlade kajaker själv”, sa Lars. En plastningskurs beställdes, för “Bra Carin reder sej själv”, heter det ju ? Eller som det heter när det är dags att marknadsföra Tjejhelgen: Tjejer behöver utveckla förmågor som dom inte trodde att dom hade

Det slipades och slipades och slipades…..Glasfiberväv lades på med varsamma händer. Och lite kluddande blev det när gelcoaten skulle på.

Lite slipjobb kvar. Det kan man ju skjuta upp till i övermorgon…eller någon annan dag. Greta är hel och numer kan jag laga mina sönderpaddlade kajaker själv. Kanske läge för ett litet plastningsseminarium på Tjejhelgen i september?

Vi klämde in lite beskärning av äppelträd mellan plastningspassen. Grannarna iakttog lite förskräckt - dom vet ju inte att kriteriet för ett bra beskuret äppelträd är att:
1: Man måste komma åt att klippa gräset utan problem.
2: Trädet ska generera så få äpplen som möjligt. = Mindre fallfrukt att ta reda på på hösten när man hellre paddlar.

Johannes Paulus III, alias Poppe tog sin fjärde mus under sitt tvååriga kattliv. Han har även fångat en gräshoppa vid tidigare tillfälle. Minsann.

Helgen avslutades med en cykeltur förbi Baggensfjärden som substitut för utebliven paddling.