
Det skulle bli kallt. Jättekallt, med stockholmska mått mätt. Men vi kunde inte låta bli. Det fick bli en tur med reservplan. På kajen i Stavsnäs mötte vi Bam-Bam, Waxholmsbolagets starke man, som bedyrade att man nog kunde ta sej till Sandhamn utan att behöva bryta is.

När vi väl knölat oss ner i kajakerna och vinkat hejdå till svanarna fanns bara solen, isen, vattnet och en härlig paddeltur framför oss. Och Sandhamn förstås. Eftersom vi inte gör anspråk på att vara några hardcorepaddlare hade vi bokat rum på Sandhamns Vandrarhem.

Lars paddlade “sin” nyinköpta Alaw, och Carin paddlade Liza, inlånad av Escape Kajakcenter. Den egna Dexen fick stanna hemma eftersom vi upptäckte ett otäckt hål i den när vi lastat på den innan avfärd. Lite plastningsjobb väntar…

Tre minusgrader såg till att vi blev lite nedisade.

Man skulle kunna tro att Lars hellre klättrar ibland. Men det är nog bara inbillning

Väl framme i Sandhamn möttes vi av ett gulligt litet vandrarhem med personlig service. Vi kunde ändå inte låta bli att spankulera bort till Seglarrestaurangen och smutta på en öl och ett glas vitt.

Natten var rejält kall. -14 sa dom. Vi ringde Bam-Bam på kajen i Stavsnäs och han asgarvade bara och sa att han och skepparn på Waxholmsbåten konstaterat att det blir nog ett par kajaker från Sandhamn in till Stavsnäs i dag. Han fick rätt. Isen hade lagt sej 5 cm där vi paddlat igår.

Det fick bli lyxfrukost på Seglarrestaurangen. Ingen äggröra och baconet var inte stekt med kärlek, precis. Vi konstaterade att pris/kvalitetskvoten inte ens var i närheten av godkänd. Det fick bli en promenad på ön innan hemfärd.

Hela Kanholmsfjärden hade lagt sej under natten.

Några passagerare höjde på ögonbrynen och somliga ställde frågor.

Göran med sin dotter styrde M/S Sandhamn med fast hand mot Stavsnäs.

Fast. Vi var glada över att vår plan B funkade.

Hemma. Kyckling i röd curry. Vi inser att det kan dröja ett par veckor till nästa tur.